Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Är fattigdomen i våra dagar en följd af öfverbefolkning? Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* \
tillräckligt kunnat, underhålla sina åtta millioner invånare.
Äfven här det vär som mest befolkadt, exporterade Irland
lifsmedel. Till och med under den stora hungersnöden
transporterades spanmål och matvaror i långa banor på v
dessa’ samma landsvägar, der landets barn hoptals stupade
och dogo af hunger. Dessa lifsförnödenheter fördes ut
såsom tribut — till betalande af arrendet åt de frånvarande
godsegarne! Åfven i början af förra århundradet var i
Irland en fruktansvärd hungersnöd. Och likväl var dess
befolkning då blott två millioner. Vill man kanske påstå, att
det äfven då var öfverbefolkadt? Nu har Irlands folkmängd
till följd af emigrationen nedgått till fem millioner, och
ändock fortfar eländet. Samma orsaker frambringa städse
samma resultat. Vore än Irland ett naturens paradis, och
vore det än så glest befolkadt, så skulle de rådande sociala
förhållandena lika fullt ha medfört fattigdom och hungersnöd.
Jlvad som i detta hänseende gäller om Indien, Kina
och Irland, gäller allmänt. Ingenstädes, så långt vår
erfarenhet1 sträcker sig, har befolkningens tillväxt utöfvat ett
sådant tryck på tillgången af näringsmedel, som måst
frambringa last och elände. Last och elände ha nog uppstått;
men orsakerna ha varit helt andra — ej naturens njugghet.
utan menniskors bristfälliga anordningar och förvända
sam-häl lsinrättningar.
Efter att sålunda ha undersökt de fakta man plägar
åberopa till stöd för Malthus’ teori, öfvergår författaren till •
granskningen af de analogier, med hvilkas tillhjelp man
försvarar densamma. Fortplantningskraftens styrka inom
djur- och växtrikena, der en enda art snart skulle uppfylla
hela jorden och icke mera kunna finna hvarken näring eller
utrymme, om icke närvaron af andra arter utgjorde en
skranka för dess utbredning, anföres vanligen såsom bevis
för, att äfven mennisköslägtet tenderar till att föröka sig
ända till en punkt der brist och svält måste inträda och
sätta en gräns för tillväxten.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
