Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Är fattigdomen i våra dagar en följd af öfverbefolkning? Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
• •
såsom privategendom är stöld från samhället, från
mensk-ligheten icke en vanlig stöld, som skett en gring i tiden,
men hvilkens verkningar sedermera upphört, utan en stöld,
som ständigt fortsättes, en stöld, som beröfvar de barn,
hvilka nu födas till verlden, deras bördsrätt.
I ett intressant kapitel om “den privata eganderätten
till jord historiskt betraktad“ visar författaren, att i de
ursprungliga samhällenä jorden varit gemensam egendom, och
att deh endast genom usurpation blifvit privategendom, och
att den gängse åsigten, att privat eganderätt till densamma
är nödvändig för samhället, endast kommer från en
okunnighet, som icke kan se bortom det omedelbart
förhanden-. varande.
Författaren visar ohållbarheten af antagandet, att
privat jordegendom är nödvändig, för att jorden skall blifva
väl brukad. Det förhåller sig alldeles tvärtom.
Behandlades all jord såsom samhällets egendom, skulle den blifva
brukad och förbättrad, så snart behof deraf visade sig. Men
då den behandlas såsom privategendom, kan egaren hindra
andra från att bruka och förbättra hvad han sjelf icke vill
eller kan bruka eller förbättra. Detta visar sig i England,
i Amerika och öfv^r allt. I de tätast bebygda delarne af
Förenta Staterna fins jord nog för att underhålla en tre
eller fyra gånger så stor folkmängd som den närvarande.
Men den jorden ligger obrukad, emedan egame hålla på den
till höga spekulationspriser, och de som vilja ha jord att
odla nödgas söka ett hem långt bort i vildmarken, der
deras arbete blifver vida mindre produktivt.
Så häpnadsväckande stor den omhvälfning än är, som
författaren förordar, så föga revolutionärt är det sätt, hvarpå
han vill ha densamma genomförd. Han vill för ingen del
att ståten skall taga jorden ifrån de nuvarande innehafvarne
och utskifta den på nytt. Detta skulle vara att onödigtvis
stöta de närvarande sederna och åsigterna och onödigtvis
utvidga styrelsens åligganden; båda delarne böra undvikas.
Det är, säger han, ett axiom inom statskonsten, att stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
