Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från de anklagades bänk
E. G. Gcijer, H. B. Palmœr, Vilhelm von Braun och
August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga
åklagaremalden.
För omkring 100 år sedan skref den oförarglige
skämtaren Kexel — då han genom sina “Tidsfördrif på
gäldstu-gan“’ åstadkommiJL seqvester och böter i anledning af
förment gäckeri af Guds ord, d. v. s. af presterna ! — följande
rader.
“Det är tilläfventyrs med böcker likasom med kättare.
Begge leda till större delen sitt ursprung ifrån ärelystnad.
Begge vinna de sin tillväxt, alltefter som de blifva mer
an-gifna och förföljda. Det är sällan innehållet af en bok, som
skadar, det är andras uttydning. Hvar och en dömer efter
sin känsla. En procentare, som läser “L’Avare“ af Molière,
säger, att den är ett försvar för yppighet och elak
hushållning. En andäktig skrymtare, som händelsevis råkar få se
en representation af Tartuffe, utropar på ögonblicket, att
alla religionens grundvalar deruti äro rubbade. Ingen
tänkande läsare i Europa visste, att Rousseau, Montesquieu,.
Helvetius och andra stora författare, hade vunnit ett rum
på den ansenliga listan af ateister och försmädare, förrän
det hade fallit några stycken skolmästare i Paris in, att
annonsera dem under denna oväntade karakter. Rousseaus
och Montesquieus likar äro öfvermåttan sällsynta, men
kritiskå och intoleranta skolmästare finnas, tyvärr, öfverallt.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
