Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlat sig för att hafva roligt, som man säger — vittnar
gäspningen efter mitt ringa förtnenande, både om smak och
omdömesförmåga. < Det kommer således an på hvad man
gäspat åt. Gäspningen, i pch för sig sjelf, är -en indifferent
handling. Dessutom bör Aktor försöka inse, att då Gud
skall personifieras, måste svalget mellan det oändliga och det
ändliga öfverhoppas, och ett saltomortal vågas, hvartill äfven
de transcendentaste professorsben stundom förekommit mig
för korta. Följden blir nödvändigt den, att en viss
ändlighet grumlar det oändliga, och en viss oändlighet det
ändliga. Man kaft försinliga saken, om man föreställer sig en
kyckling, vid hvilken ännu häfta åtskilliga fragmenter af
äggskalet, ur hvilket han utkrupit. Derigenom är kontrasten
gifven; lägg dertill hastigheten, hvarmed kontrasten inses,
och det komiska står fullvuxet för våra ögon. Efter
inhem-tande häraf tycker förmodligen Aktor, att alla
personifierin-gar böra undvikas,’ och kan dervid nästan stödja sig på den
heliga skrift, der det heter: du skall icfc göra dig något
beläte. Men alldenstund så många andra menniskor
opå-taldt få göra beläten, så bör det ej heller vara mig
förme-nädt. Jag har dervid följt Ehrensvärds föreskrift, att
framställa Gud så fullkomlig, som möjligt; således i
öfverträf-fande grad utrustad med alla rent menskliga förmågor.
Tror ej Aktor, att dertill äfven hörer förmågan att genom
gäspning uttrycka sin ledsnad. Låtom oss vara uppriktiga
-\mot hvarann och kommom öfverens derom, att gäspningen
egentligen ej är vanhederlig för den gode Guden, utan för
Kråkvinkelsboarna, åt hvilka han gäspar. Men för dessa
imaginära innevånare i en imaginär stad behöfva vi
ingalunda draga handske och bryta lans. Här må således mitt
försvar för den anstötliga gäspningen upphöra. Slutligen
stöter sig Aktor på Vår Herres uttryck: WI ären får allihop“
och på det skimmer af löje, hvilket jag trott mig förmärka
omkring hans läppar. “Liksom skulle den gode Guden
förakta sitt eget verk!“ utropar Aktor. Liksom skulle den
gode Guden kunna hafva någon aktning för oss arma syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
