Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smädare och hädare. Sannerligen är icke detta något rätt
mustigt; men på huru underordnad plats jag än står i
samhället, anser jag det for en helig pligt emot mig sjelf att
söka tillintetgöra denna falska och ärekränkande beskyllning,
den må emanera från hvilka “höjder“ som helst. Det är
ett litet skämtsamt poem i de af mig för omkring tio
månader sedan utgifna Nyare dikter, som gifvit åklagaremakten
anledning till denna beskyllning. Poemet heter “Rebecka“,
är ganska oskyldigt, men har icke destomindre, jag vet icke
af hvad skäl, fått ett rum i en i Gefle utgifven “kalender
for ungkarlar“, Venus, hvars innehåll påstås vara
lättfar-digt och på köpet, i följd af “Rebeckas“ intagande, äfven
gudsordsförsmädande. Men hvarför i all verlden är nu
“Rebecka“ gudsordsförsmädande? Månne derför, att ämnet är
-hemtadt ur den bibliska historien? Men häruti ligger väl
ingenting ondt; ty icke kan det vara mera
gudsordsförsmädande att begagna det arma judafolkets gamla sagohäfder till
ämne för sina rimmade utgjutelser, än att t. ex. besjunga
Odins hitkomst, Domalders offrande eller en kunglig
namnsdag. Det skall väl då vara i ämnets behandling, som det
hädiska ligger, och just härom önskar jag få framställa
mina tankar för allmänheten, på det att den icke må tro
mig vara, hvad tryckfrihetens högste vårdare vill
brännmärka mig till, nämligen en gudsordsförsmädare.
Jag har all skyldig vördnad för de i bibliska historien
skildrade personer; men som de tyvärr! icke voro annat än
menniskor, voro de naturligtvis bekajade med en mängd
fel, för hvilka äfven den allra frommaste och heligaste je^
suit icke kan blunda. Således t. ex. var Kain icke någon
beskedlig karl, der före att han af bara afund slog ihjel sin
broder. Absalon var heller icke någon lydig son, emedan
han ville detronisera sin pappa, som åter i sin ordning ej
bar sig rätt hederligt åt mot Uria, m. fl. Utan att smäda
Gud och hans heliga ord och utan att behöfva frukta för
åtal, borde man således kunna säga, att det, då som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
