Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påstående om ansvar för det svaranden skulle i sitt
skriftliga genmäle inblandat hvad till saken ej rätteligen hxjrde*
samt i Öfrigt begagnat missfirmeligt skrifsätt, att dessa
påståenden icke förtjenade afseende, enär Aktor desamma icke
med någon bevisning understödt, samt att svaranden, under
föutnenande att hans nej vore lika godt som Aktörs ja,
förnekade bådé att han i sin skrift inblandat något, som till
saken- ej höcde, och att han begagnat missfirmeligt skrifsätt. *
Utgången af det héla blef att Palmäet- af juryn
frikändes. Aktors påstående om “böter för missfirmeligt
skrifsätt“ afslogs, enär “svaranden icke missfirmat Aktor“.
Der-ernot dömdes svaranden af rätten till .3 rdr 16 sk. böter
för det han i sitt försvar inblandat, hvad ej till saken
rät-. teligen hört,
Hvad nu beträffar det äfvenledes helt och hållet
misslyckade åtalet mot Vilhelm von Braun, finnes äfven derom
en kort redogörelse i inledningen till skaldens samlade
skrifter, men vi tro oss bereda våra läsare ett nöje genom att
ur. Aftonbladet för 1841 meddela skaldens försvarskrift, i
dess helhet så lydande:
“I Aftonbladet för den 9 februari har jag med största
förundran läst, att H. E. Justitiestatsministern uti mig ser
Ingenting mer och ingenting mindre än en Guds ords för-
* Under fortgången af rättsförhandlingarne införde Palmaer
en dag i sin tidning, under rubriken Gåckeri med Guds ord, följande
;rader:
”Konung Gustaf Adolf den store, hvilken är, varit och.
förblif-^er alldeles oåtkomlig för Hartmansdorff den lille, har äfvenledes
begått detta brott, taget i modern mening. Se här en anekdot, som
bekräftar vårt påstående: Då konungen under tyska kriget låg med
sin armé inne i en stad i Franken, fick han i en kyrka se de tolf
:apostlarnes bilder i silfver, dem han tilltalade på följande sätt: ”Hvad,
gode herrar! stån I här stilig på ett rum, i stället för att utgå i hela
"verlden, såsom Eder blifvit anbefaldt? Vid min heder, I skolen
för-«_
rätta Eder beskickning.” Konungen lät sedermera slå mynt af
silf-verapostlarne, och i denna nya gestalt nödgades de verkligen att "gå
ut i hela verlden”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
