Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalet mot August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jord, som sålts sodan förra jubelåret, återgick till sina
ursprunglige egare eller deras arfvingar, och sålunda
Palestinas ursprungliga fördelning på alla slagter och familjer i
Israel och ålla israeliters ursprungliga frihet och jemnlikhet
ständigt på nytt återställdes. Under de oroliga
århundraden, som föregingo det gamla Juda rikes upplösning, torde
dessa stadganden sällan ha bllfvit fullt tillämpade, och efter
folkets återkomst ur den babyloniska fångenskapen, då
landets fördelning efter de gamla stammame icke iakttogs,
kommo de med säkerhet helt och hållet ur bruk. Men ett
socialt ideal var i dem gifvet, till hvilket redan under
fångenskapen i Babel många — och med dem den nämnde
okände profeten — med hopp och längtan blickade upp.
Jubelåret blef sålunda en förebild för den, messianska
tidsåldern, detta Israels och mensklighetens stora jubelår. Dessa
profetiska ord tillämpade J^sus på sig och sin lifsgerriing,
men i en ännu högre och djupare mening; ty ingen före
honom hade såsom han känt och fattat Guds faderskap och
menniskomas broderskap; men också hade ingen såsom han
insett de. religiöst sedliga förutsättningarna för all reform.
Den befrielse han åsyftade var derför i första rummet af
en andlig art, men derjemte och lika mycket — genom
broderskaps» och solidaritetstankens förverkligande — en
befrielse från yttre tvång, förtryck oeh nöd. En nyare fransk
författare * yttrar träffande om messiastanken sådan Jesus
fattade och på sig tillämpade densamma: “Intet hjerta har
såsom hans törstat efter rättvisa och ménskligt broderskap,
brunnit af kärlek till de svaga och vanlottade, och han
ansåg sig förutbestämd att grundlägga på jorden denna
rättvisans, lycksalighetens och dygdens regering, som han
be-nämde Guds rike... Att beslutsamt antaga messiaskallet,
att afsluta löftenas eller profetiornas tidsålder och öppna
tidsåldern för en fullständig förnyelse af de menskliga tingen,
* Francois Huet i en liten skriffc, öfversatt under titeln: ”Kunna
vi vfeta n&got om Jesu lefnadP” s. 16, 17, 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
