Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Holberg om qvinnan och tryckfriheten, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
snarare en sund naturs förmåga, att se på allt, icke blott
oförfäradt, utan äfven gladt. »Mitt humör är sådant», säger
han på ett annat ställe, »att jag lusteligen alltid säger san-
ningen.» i
I dessa bref yttrar sig Holberg emellertid temligen obe-
sväradt om åtskilliga frågor, der det väl kan löna sig att
höra hans mening, icke blott af intresse att veta, hvad Hol–
berg tänkte om dessa saker, utan lika mycket emedan det
ger ett egendomligt ljus öfver alla tankar i menskligheten,
när man finner, hur ofta de kommit fram i den mest olika
form, innan de varit färdiga att accepteras och göras till
dogmer. Det är en underlig sak detta. Det händer under-
stundom, när man vill träffa en menniska, att man får knacka
på hans dörr flera gånger, innan han öppnar. Går man då
sin väg, är man ej tillräckligt enträgen, ja, låt oss gerna
säga påträngande, så måste man komma tillbaka flera gånger och
knacka, innan man slipper in och får honom i tal. Han
kan vara utgangen, han kan hafva stängt sig inne, han har
ej lust, han har ej tid. Och dock kan det hända, att det man ”
har att säga, är af den vigt för honom sjelf, att man måste
skjuta alla granlagenhetsskäl åt sidan och till sist rent af
tränga sig in, för att det man vill säga, skall blifva sagdt.
Så är det också med de reformerande tankarna. De komma
fram tid efter annan. - De knacka på samvetena och fordra
att blifva hörda. Men man hör dem icke, man har annat att
tänka på, man vill roa sig, man vill vara i fred: ’Man är
till äfventyrs så upptagen af andra knackningar, att man
lemnar denna utan afseende. Och derför komma tankarna
igen, komma oupphörligt, och upprepa sin fordran starkare
och starkare, till dess det ej hjelper längre att slå döförat
till, till dess man måste höra och tro och lyda.
Holberg säger t. ex. om Qvirnofrågan: >»Jag har alltid
varit en stark hatare af hyckleri, och jag är nästan alldeles
för öppenhjertig. De finnas, som mena, att jag i mina skrifter
fatterar fruntimmerna, men när allt det, jag skrifvit till deras
förmån, blir undersökt, är det tillräckligt tydligt, att jag icke
har ’hycklat för dem, utan rättvist tagit deras parti... Jag
har visat, att de flesta laster, som påbördas detta kön, kom-
ma icke af naturen, utan af uppfostran, och att naturen ofta
af uppfostran ledes på villospår. Jag har visat, att männens
dygder skulle komma fram hos qvinnorna, om de fingo män-
nens uppfostran. Jag har visat, att de flesta rättigheter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
