Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Holberg om qvinnan och tryckfriheten, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N
35
Få
||
70
de icke vetat förut. Jag skulle önska, att censurerna inrät-
tades på sådant sätt: nämligen att censorerna skulle se till,
att-man icke fick trycka c dåliga skrifter eller gamla utslitna
saker, eller något, som är stulet af andra författare, hvarige-
nom den lärda verlden kunde förfördelas. Verkan af den
lagen skulle blifva: att vi i stället för slidder sladder och
nedfläck adt papper, som vi nu hafva en sådan mängd af,
finge goda, sunda och vackra skrifter, som vårt sekel kunde
hafva ära af.»
Dessa och många andra dylika uttalanden innehålla
dessa Holbergska bref, och när man läser detta, förvånas
man ovilkorligen öfver nationernas underbara förmåga att i
århundraden se på sina lyten utan att göra något vid dem,
alldeles som vissa menniskor, hvilka aldrig kunna komma
sig för att sy felande knappar i sina roc kar, äfven om de
aldrig så ofta påminnas derom och aldrig så ofta förarga sig
deröfver. Och man citerar osökt Holl )ergs egen klangreplik
i »Ulysses»: »Ligesaa akkurat er det hos 0s.>
Utrymmet förbjuder vidare meddelanden ur dessa in-
tressanta bref, hvilka kasta en så egendomlig belysning öfver
den författare, som man först lärt sig att känna och första
i hans arbeten. Ty hur det är, det är dock sällsynt, att en
författare lyckas gifva en fullt klar eller kanske rättare en
fullt begriplig bild af sig sjelf i sina literära produkter. Ofta
behöfver man kännedomen om hans bref, hans person, hans
uttalanden, för att uppfattningen skall bli fullständig. Och
det finnes än i dag menniskor, som äro nog naiva att miss-
tänka en person för brist på allvar, derför att ye skrifver
uppsluppet. Men för sådana gäller gemenligen, hvad Hol-
berg säger om sig sjelf. Det var nämligen en SN en per-
son, som tillrättavisade honom med dessa ord: »Hvorledes
kan I skrive saadan Skiemt, da I dog selv er saa gerbar.»
Härpå svarade Holberg: »Hvorledes kan I skrive saadanne
alvorlige Ting, da I dog selv er saa komeoediantisk?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
