Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Holberg om qvinnan och tryckfriheten, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
att qväfva fostret vid födelsen eller att lägga det undan till
näring för mått och mal, hellre än att lemna: det till att
skamferas af censorerna. För så vidt nu någon icke vill
tro, att dessa censurer kunna hafva denna verkan, så må de
då för en gång jemföra de böcker, som på detta sätt hafva
sprungit gatlopp, med andra böcker, som äro tryckta utan
censur, så skola de få se, om det icke är skilnad på dem
som på natt och dag. Ty att sätta imprimatur” på skrifter
är det samma som att säga: Se, der är en bok, som icke
innehåller någonting annat än tarfiga och utslitna saker, som
man hört af andra så ofta, att man vämjes. vid att läsa dem;
eller också: Låt detta arbete tryckas; ty det innehåller endast
sådana sanningar, som alla veta förut, och sådana meningar,
hvilka af gammalt varit antagna i vår-republik. Man påstår
visserligen, att en del skriftställare taga sig allt för stora
friheter, hvarför de på det sättet absolut böra hållas i tukt.
Men af två onda ting är det alltid bäst att välja det minst
onda; ty den nytta, som denna försigtighet medför, betyder
så godt som intet i jemförelse med den olägenhet den åstad-
kommer. Vart norden frambringar goda hufvuden, men en-
ligt min mening blifva de aldrig mogna, förrän dessa hinder
blifvit borttagna, och förrän lemningarna af den gamla
gothiska surdegen blifvit fullständigt bortrensade. Ju
mera hyfsad en nation är, dess mera ser den genom fingren
med skriftställarne. Hvad frukten af detta är, kan man se
af Frankrike, der det under konung Ludvig XIV:s tid upp-
stod historieskrifvare, vältalare, filosofer och skalder, hvilkas
arbeten våra tiders skriftställare må beundra, men förgäfves
söka att efterlikna. Men när friheten i att skrifva inskränk-
tes genom skarpa lagar, och när vältalare, poeter, ja, till och
med komediförfattarne måste låta censurera sina böcker, då
föll alltsammans på en gång, och efter den tiden hörde man
icke något särdeles godt af dem. I Sverige började de lärde
att i någon mån lyfta upp sima hufvuden, när kriget var slut
och man fick fred. Men jag kan icke se, att något stort
och ansenligt kan komma fram der, så länge de gamla cen-
surerna vara, hvilka: äro liksom ett betsel på goda huf-
vuden. Den regeln: Att intet bör skrifvas mot religionen
eller de goda sederna anser jag vara alldeles nödvändigt, men
de, som skola censurera skrifter, utsträcka den också så
oändligt långt och göra sig ofta betänkligheter, der alldeles
inga finnas, och slå larm, så ofta de Para läsa något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
