Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87 NE
85
Det innebär i sig själft en förmåga att skärpa både fram-
ställares och åskådares omdöme och smak.
Den mest betydande nyheten på Dramatiska teatern har
under dessa månader onekligen varit »En skandab af den
danske författaren O. Benzon, men den som gifvit de flesta
fulla husen är tysken Franz von Schönthans >»Roderik Heller»,
som visserligen icke mycket höjer sig öfver de nyare tyska
lustspelen, men onekligen är roande, mest kanske genom
utförandet, synnerligen på fru H. Kinmanssons och hr Hedins
händer. Någon behållning lemnar stycket dock icke hos
åskådarne, och det torde väl vara tvifvelaktigt, om många
sådana lustspel skulle kunna intressera allmänheten, i fall
det vore sant hvad som uppgifves, att teaterstyrelsen hade
för afsigt att förnämligast söka upp nya arbeten inom Tysk-
lands dramatiska literatur. Vår inhemska torde i främsta
rummet ihågkommas, synnerligen sedan den nu börjat visa
sig så lifaktig och innehållsrik, och dernäst lära väl de fran-
ska styckena, vanligtvis mästerliga 1 tekniskt afseende och
därigenom intresseväckande, icke kunna glömmas.
Det ser dock ut, som skulle vinden vid den kgl. talscenen
nu blåsa mot franska teaterarbeten, men den vinden måste
dock snart kantra,; ty, oaktadt alt det fåkunniga prat som
under ett par år här låtit höra sig mot Frankrikes dramatik,
innehar denna ännw i formelt afseende första platsen, och
åtskilliga tecken tyda därpå, att den nog snart vVinnlägger
sig äfven om mera djup i innehållet. Att ett sådant djup
skulle hafva hittills helt och hållet saknats är ett ogrundadt
påstående, men användes gärna af dem som icke kunna inse,
att den lätta och behagliga formen mycket väl kan vara
omhölje för ett kärnfullt innehåll. Därmed må ej vara sagdt,
att icke fransk dramatik skulle vinna på att göras kärnfullare
än förut. Men hvar, utom lyckligtvis i den nordiska, synner-
ligen i den norska nutidsdramatiken, finner man något som
går upp mot den franska? Tysklands gör det icke på långt
när, ej heller Italiens, och om England i våra dagar löner
det ej mödan att tala. Om öfriga lands känna vi nästan
intet.” ;
Det förnämsta af de franska styckena som under spel-
årets tre första månader uppförts på Dramatiska teatern är
»Moderna vinglare», öfversättning af Emile Augiers »Les effron-
tés», hvilket för tjugutre år sedan väckte så mycket uppseende
i Paris och för öfrigt i Europa samt spelades med stor fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
