Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ro IN tesakorn
86
gång på Edvard Stjernströms teater i Stockholm, för den
scenen öfversatt af Lovisa Granberg, nu enkefru Stjernström.
Det var i Frankrike en riktig brandfackla och anklagades
för att angripa pressen, medelklassen och hela det ur franska
revolutionen framgångna samhället. Och nu förefaller det
tämligen spakt. Hvad som: då var nytt och smakade af
omstörtningsanda är nu redan gammalt och långt ifrån revo-
lutionärt. De dialoger öfver allmänna samhällsfrågor, som
fylla större delen af första och tredje akterna och för ett
par årtionden sedan eldade så många sinnen, äro nu mycket
tama och hvardagliga, tycker man, och man nästan bla
sig: öfver, att det sty cket kunnat åstadkomma så mycken or
Huru mycket starkare revolutionärt få vi icke nu höra från
scenen! Men tjugu år härefter säges kanske det samma om
Ibsens och Björnsons teaterstycken, och man kan då icke be-
gripa, att: de en gång kommit så mycket buller å. städ.
Tiderna ändras, och vi med dem, det är hela saken, och
framåt går det, de rörelsefruktande stillaståndsmännen må
säga hvad de vilja, och de mörkhågade pessimisterna må
aldrig så mycket predika nödvändigheten af verldens tillin-
tetgörelse.
Om framställningen af »Moderna vinglare» under det
tiotal gånger stycket i år gifvits skulle jag gärna vilja yttra
ett och annat, i allmänhet till denna fRmaötslvines beröm,
men jag har så mycket annat att vidröra i detta häfte och
mäste derför afstå från den önskans tillfredsställande. Jag
kan dock icke underlåta att uttrycka gamla teatervänners
glädje öfver att återse gamla bekanta, såsom hr Hartmans
Henri, hr Fredriksons Vernouillet och hr Lagerqvists Giboyer,
lika goda nu som för sjutton år sedan, då stycket också
spelades på samma scen. Det ser ut, som skulle Henri icke
hafva åldrats” det ringaste på dessa år. Någon som icke
minnés hr Fredrikson från den tiden har nu uttryckt sin
belåtenhet med att se. det nämde skådespelare också kan
utföra karaktersroller. Det låter besynnerligt för oss andra
som varit med litet längre och veta hvad hr Fredrikson verk-
ligen förmår. Önskligt vore, att icke den från visst håll
visade obenägenheten för fransk dramatik också medförde
orättvisa mot en af denna dramatiks förnämsta +tolkare på
rår scen.
Hr Lagerqvists Giboyer är en intressant framställning.
Däruti spåras intet tecken till återgång i skådespelarens ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
