Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
miska kraft, snarare kanske tvärtom, något som man för öfrigt
har tillfälle att se och glädja sig åt i flera andra af hans
senaste roller. Den benägenhet för öfverdrift han ej sällan
förut visat ser man nu just icke mycket till, utan att styrkan
lidit af ett mera konstnärligt jämnmåatt.
Öfriga franska stycken på Dramatiska teatern under de
sist förflutna tre månaderna äro »Herr Derblays giftermål»,
»Ett grått hårstrå», »Fjärilsfebern», »De onyttiga», »Resan utför»,
och »När damerna föra krig», alla mer eller mindre gamla,
men som allmänheten gärna återser. Af nordiska stycken
har det redan nämda >»En skandab och dess författares
Surrogat» samt J. Lehmanns »Sista hvarfvet> tillhört den danska
dramatiken. Den norska har under början af spelåret icke
varit företrädd, men Ibsens »Vildanden» väntas nu. »Surro-
gat» är ett från förra året kändt och omtyckt arbete, och
om »En skandal» har jag redan i en daglig tidning yttrat
mig tämligen fullständigt. Det är ett stycke som sannolikt
kommer att kunna spelas då och då under längre tid. »Sista
hvarfvet; har med hr Fredrikson och fröken Ahlanders goda
framställning gjort lycka. Det är ett ganska kvickt, men alt
för tillspetsadt och ej fullt naturligt konversationsstycke, för-
träffligt öfversatt af hr Fredrikson.
Bland de svenska styckena ha »En räddande engeb af
fru Edgren och »Mellan bjudningarna»:af Frans Hedberg
uppförts de flesta gångerna och ses ännu med lika stort
nöje, väl både för styckenas egen skull och för fru Hartmans
goda naturliga förmåga att vinna äskådarnes bifall. Nämda
skådespelerska är en högst ursprungsfrisk företeelse på scenen,
något egendomligt sitt slag och förtjänar onekligen alla de
handklappningar och framropningar som egnas henne. Det
skall varda intressant att för den som detta förunnas i en
framtid se hvartåt hon utvecklar sig. At subrettroller, skulle
man nu ha anledning att tro, men det området är nästan
helt och hållet öfvergifvet i nutidskomedien och varder väl
knapt åter upptaget. Fru Hartman måste därför utveckla
sig åt annat håll, och ej behöfver man oroa sig öfver hennes
framtid på scenen, om denna också icke ännu kan klart
förutses. Hvad man däremot i den unga skådespelerskans
och vår sceniska konsts intresse måste undanbedja sig är att
få se henne i sådana roller som Louise i »En séance», ty så
obetydlig den rollen än är, kan den dock gifva anledning
till en missriktning, åtminstone till ett stillastående, att ej
0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
