Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vår polemiske skald (kritiker öfver Wirsén) - 1. af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5222
detsamma som vördnaden för konungen i alla skiften,
hvilket hr Wirsén icke otydligt låter förstå i en vers, som
vi strax skola citera. Det heter med ett skriftens ord,
man bör mera lyda Gud än menniskor, d. ä. man bör
mera lyda sitt samvete än orättrådiga befallningar från
hvem de än må hafva sitt ursprung. Det blir derför en
mycket tvetydig hyllning åt namnet och titeln, när dik-
taren till exempel utbrister:
Så än hvar själ som fornsvenskt gullren är
lik gyllne myntet kungabilden bär
Det är att tänka lågt om vårt folk, att i dess trohet
blott se en hyllning åt konunganamnet, icke åt personen.
Jag förledes stundom till det antagandet, att diktaren
lefvat i en lycklig okunnighet om all den förnedring,
som ligger i att böja sig för orättvisan och att taga
emot befallningar af henne. Endast under antagande
af att han aldrig sett en ädel natur slafva under en
oädel personlighets herravälde blifva hans uppmaningar
till resignation fullt förklarliga: Har man en gång sett
råheten och brutaliteten indrifva sina fordringar och ockra
på sina rättigheter, behöfver man icke ega en skalds
känslighet för att förlora lusten att tala om lidandets
adlande makt. Det fins ett lidande, som adlar och ut-
vecklar, men icke är det detta.
Det närvarande står illa anskrifvet hos hr Wirsén.
Dels beror det på den oppositionslust, han finner hos
vår tid, men dels också på hans beundran för forntiden.
Den är honom kär, isynnerhet derför att den bjuder
honom det lugn, efter hvilket hans törstande ande träng-
tar. Denna kärlek för forntiden utgör ett genomgående
drag i hans diktning. Och denna kärlek vore sympatisk,
om den icke begagnades i polemiska syftemål äfven den.
Det är hr Wirséns bemödande att stanna tiden i dess
lopp för att göra på stället hvila i andaktsfullt försjun-
kande i historien, hvars gestalter framställas som idealen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
