Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Ett skämt», Parisernovell af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
No
»Ändtligen!» utropade Hugues närmande sig henne
så fort han blef henne varse. Han tog hennes händer
i sina och hon var ännu så uppskakad af de faror hon
genomgått, att hon icke tänkte på att draga undan dem.
-— »Man förföljer mig», sade hon. Men den oförskämde
hade redan försvunnit.
Hugues var ett rof för den vildaste passion och som
han inte visste, hur man gör kammarjungfrur sin kur,
ansåg han sig inte kunna börja bättre, än att taga henne
om lifvet; men en skarp blick förtog honom lusten att
förnya detta försök och han nöjde sig med att i ord
uttrycka sina känslor. — Säkerligen har ni ofta fått höra,
att man älskar er, men jag svär er, att ni aldrig ingifvit
en kärlek så häftig, djup och varaktig som min.
— Det har kommit bra fort!
— Ja, jag blef kär genast. Så mycken skönhet och
behag i förening .med så mycken blyg värdighet. Hela
mitt lif är i edra händer; af er ensam beror hädanefter
min lycka eller olycka.
— Men jag är ej så lätt antänd; jag skulle behöfva
lära känna er litet bättre. 5
— Nåväl, se här mitt kort. Skrif till mig. Besök
MOT oa
— Besöka er! - Hos er!
— Vi måste väl någonstädes träffas. Om ni har
något bättre att föreslå?...
— Jag här ingenting att föreslå. Och jag säger
er förut, att jag aldrig skulle samtycka att lyssna till
er.som-det ej. vorerat.en-god bevekelsegtund:
net mna a EH rena mn mRNA korn ocRE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
