Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Ett skämt», Parisernovell af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
— Som ni sjelf säger, måste vi lära känna hvarandra.
Jag vet ej ens ert namn. — Justine. — Och er adress?
— Sök inte att få veta den. Jag skall aldrig mer
återse er.
— Atminstone kommer ni väl tillbaka hit?
— Kanhända.
— Vi måste ju träffas, äfven för den goda beve-
kelsegrundens skull; om jag inte får gå till er och ni
inte vill komma ’ till mig, hur skall det då gå? — Hon
stred länge, men Hugues uppriktiga ton och hans hän-
förande passion hade något så tilldragande, att hon slu-
tade med att lofva, det hon skulle komma tillbaka om
åtta dagar. Hans belägenhet var mycket kinkig, han
kunde ju ej kasta sig för hennes fötter eller taga henne
1 famn, och då hon ville gå, sökte han qvarhålla henne
och bad .henne ’ förgäfves att aftaga en handske, men
erhöll slutligen dels genom list, dels genom våld den
oerhörda lyckan att få kyssa hennes handled. Några
ögonblick derefter var. hon försvunnen.
NO
Följande vecka på bestämd dag företog sig Hugues
så många märkvärdiga saker, att han i hög grad upp-
väckte Bobinos nyfikenhet. Han tömde i ett drag kognak
på kognak. Klädde sig med största omsorg; tog ur sin
pulpet en stor penningsumma samt stoppade i sina fickor
en mängd smycken, som juveleraren samma dag hemsändt;
sade, att han kanske inte skulle komma hem till natten,
och aflägsnade sig med beslutsam min, medtagande en
laddad pistol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
