Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Ett skämt», Parisernovell af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
så
152
vara och i synnerhet hennes husbonde. Var det troligt,
att en så fullkomlig uppenbarelse inte var föremål för
de djerfvaste förföljelser, och hur kunde hon försvara
sig mot de försåt, som lades för hennes fötter, då han
icke var der för att skydda henne, hindra henne att
falla i afgrunden eller åtminstone följa henne dit.
Det var under inflytelsen af sådana tankar, som han
mottog markisinnans bref, och han var nog -kavaljer att
inte låta henne vänta utan infann sig kort derefter i
hotell de Lestrem.
SEN
Markisinnan darrade som ett asplöf när han inträdde;
hon "hade en oredig föreställning om, att han skulle upp-
träda som segrare, och hon kunde ej frigöra sig från en
viss oro vid tanken på att hon befann sig tillsammans
med en herre, som hon tillåtit kyssa sig. Men hon lug-
nade sig snart, då hon såg Vicomtens vördnadsfulla sätt.
Hon förklarade för honom det oskyldiga nöje "hon funnit
1 ett så ovanligt äfventyr, de oväntade följderna af hennes
obetänksamhet, hennes oro i följd af dessa förvecklingar
’och slutade med att i förtroende vända sig till honom.
— Jag gör inte annat än dumheter, sade hon till slut.
Största felet var att jag hyrde detta rum, eller om jag
åtminstone ej skrifvit, men det trodde jag skulle göra
slut på allt. Jag är nu i ett bryderi, ur hvilket ni ensam
kan hjelpa mig. Jag är ledsen att nödgas göra er detta
omak, men detta hade inte händt, om ni ej värit så en-
trägen att återse mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
