Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Ett skämt», Parisernovell af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
153
— Felet är mitt, och jag skall göra allt för att
reparera det. Om ni tillåter, skall jag ha den äran att
komma: och redogöra för er öfver mitt förfarande.
— Det skall alltid bli mig ett stort nöje att mot-
taäga.er:
Hugues gjorde sig mycken möda. Han gick först
till domaren och sade; satt han var förtviflad öfver att
hafva ledt honom på orätt spår. Markisinnan de Lestrems
kammarjungfru hette väl Justine, men ej Rousseau, och
som han sett henne, kunde han intyga, att hon ej var
densamma, som innehaft rummet vid gatan Chevert,
dessutom var det han, som gifvit nipperna, och ingenting
berättigade till en förföljelse.
Domaren lät sig dock ej nöja härmed; hans nyfikenhet
var väckt och nu var det han, som ifrade för att återfinna
Justine. :Huguesgicktill ’Blache: och köpte deras even-
tuela rättigheter på qvarlåtenskapen och försäkrade sig
om deras medverkan, genom att gifva dem platsen i sitt
hus. Sedan satte han sig i förbindelse med arfvingarne
Rousseau, som skyndat till Paris, för att bevaka sina
rättigheter, och gjorde dem ointresserade för alla forsk-
ningar, genom att äfven till dem betala värdet af Justines
möbler.
Tack vare dessa anordningar var det ingen, som
återfordrade Justine, och domaren var afväpnad. Justines
möbler skulle nu genom rättvisans myndigheter säljas
och penningarne lemnas till fattigkassan,; och då var det
åter Hugues, som inköpte dem och betalade dem således
för tredje gången, så angelägen var han att erhålla det,
som tillhört Justine, och det var ej utan rörelse han
återsåg det lilla förklädet och mössan med spetsarne,
som förorsakat honom så ljuf smärta.
Vicomten dref sin försigtighet ända derhän, att han
infann sig hos domaren och erhöll slutligen af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
