Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Hr Norrby har väckt mycket bifall genom utförandet
af Jeppes, Erasmus gamle hederlige faders roll, och han
förtjänar det otvifvelaktigt, äfven om det förträffligt åter-
gifna bondlugnet kanske icke alltid är så mycket att tillskrifva
något särskildt bemödande hos den gamle skådespelaren. Hr
Norrby är emellertid i denna roll en alt igenom älskvärd
gammal landtman, .som: man måste riktigt hjärtligt hålla af.
Men allra främst af de spelande måste man dock sätta hr
Fredrik "Deland för hans ypperligt återgifne Per Klockare.
Den i skådespelarens eget väsen rådande godmodigheten
kommer här i en oefterhärmligt lustig förening med rollens
inbilske, skrytsamme och dumme bondkyrkotjänare. Per
Klockare kan visserligen gifvas med större vigt, en mera i
det yttre framträdande och storpösande myndighet, men un-
der den utvärtes ’beskedlighet, som synes i hr Delands kloc-
kare, framlyser. alldeles tillräckligt inbilskhetens storartade
dumhet och verkar med så full komisk styrka, att åskådarne
alltid öfverlemna sig åt ett länge ihållande skratt. Bättre
verkan kan väl icke åstadkommas. Det har sagts, att hr
Deland vöre »lik sig öfver alt; och, att därför också hans
Per -Klockare vore endast en ny upplaga af hans oförgätlige’
Konjander, men den kvickheten — ty kvickt måste det väl
vara, då det visar förmågan att finna likhet mellan mycket
olika föremål. — är icke på sin plats: hvarje någorlunda
uppmärksam åskådare kan icke gärna undgå att inse den
stora. olikheten mellan de två karaktärerna, sådana de fram-
ställas af hr Deland, och det tjänar. till intet att uppehålla
sig vid en så grundlös kritik.
Hr Hamrins framställning af Erasmus” bror, den sluge
bonddrängen Jakob, lemnade i allmänhet en ganska lyckad
bild af det enkla sunda förnuftet i motsats till de pösande
lärdomsfraserna, och likväl tyckes hr Hamrin ännu hafva
svart för att lägga bort nybörjarens benägenhet att göra för
mycket och därigenom sla öfver. ;
Har »Erasmus Montanus», som nu först uppförts på
våra kungliga scener, på dem gjort: verklig lycka? Att på
den frågan svara ett ovilkorligt ja, torde väl icke.vara:-så
befogadt. Askådarne tyckas nog, att döma af de många och
länga skrattsalvorna, finna nöje i att se stycket, äfven om
utförandet brister i ett och annat; men man tyckes icke så
lätt kunna förmå sig att gå dit; man söker intala sig sjelf,
att Holberg är så föråldrad, att han icke mera kan gkänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
