Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
en glad stund, och därför har »Erasmus Montanus», lika väl
som »Don Ranudo de Colibrados>, spelats för fåtaliga åskadare.
Att sådant kan hända med sist nämda stycke må vara
förklarligt, ty ehuru titelrollen framstäldes af hr Lagerqvist
på ett ganska lyckadt sätt, låg dock en föga behaglig tyngd
öfver det hela, hvartill lustspelets egen beskaffenhet otvifvel-
aktigt till stor del var skuld; men att >Erasmus Montanus»
på den kungl. scenen och »Den politiske kannstöparen» på
Nya teatern icke skulle kunna locka en lång följd af fulla
hus är mindre förklarligt, ty i bägge dessa stycken ligger
en så sann och frisk komik, att den ej gärna kan fuskas
bort, och man måste skratta samtidigt med att man känner,
det man ännu har åtskilligt att lära af den gamle lustspels-
diktaren. Eller skulle den förlamande pessimismen hafva
lagt sig så tungt på våra sinnen, att vi ej mera äro i stånd
att uppfatta en sådan komik? Skrattsalvorna tyckas dock
lyckligtvis bevisa motsatsen, men det är skada, att skrattarne
äro för få för att kunna under många Holbergsaftnar fylla
teatersalongerna.
Nya teaterns framställning af >Den politiske kannStöpa-
ren», ett ganska lyckligt val, gjorde god verkan på åskådarne.
Hr Mallander utförde titelrollen bättre än man vågat hoppas;
fröken Klefberg, alltid tillfredsställande, spelade Geske till
askådarnes belåtenhet, om kritiken ock kunnat önska litet mera
kraft i hennes komik; hr Svedberg, den mångfrestande skåde-
spelaren, gjorde en mycket lustig tenngjutarelärling, och om
han ej alltid förmådde hålla lustigheten inom behöriga
skrankor, så lände detta hos flertalet af åskådarne icke till
någon skada för stycket; sannolikt tvärtom, och likväl kunde
ej häller denna komedi hålla sig länge på spellistan.
Oaktadt den i ekonomiskt afseende föga lyckade utgån-
gen af Holbergsföreställningarna på de tre förnämsta Stock-
holmsteatrarne, torde den uppmärksamme teatervännen dock
hafva genom dessa föreställningar kommit till den åsigt, att
Holberg ingalunda är: för gammal för oss och att hans
stycken, om ock bäst utförda på "dansk scen, mycket väl
kunna spelas af svenska konstnärer. Men det är svårt att
strida mot inrotad fördom, och en sådan är otvifvelaktigt
den, att, blundånde för det myckna som i de Holbergska
komedierna gäller för alla tider, påstå, att de i vår tid äro
omöjliga att återgifva, synnerligen af andra skådespelare än
danska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
