Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
po
för
AR er SA AE KR RV ARR ERA RT RRSRA R
212
och alla de andra Ibsensfigurerna äro »teaterpersoner», det
vill väl säga något nästan marionetter, som lefva endast så
länge de belysas af rampskenet, och icke ens på teatern
skulle uppnå något långt lif. De äro fullblodiga skapnader,
som bita sig fast i åskådarens minne och lefva där för alltid
samt kunna hvilken dag som hälst åter uppstå på teatertiljan
för att genom framkallande af förnyadt intresse ådagalägga,
att deras tillvaro ingalunda är stundens.
Till de redan nämda har nu Hjalmar, Gina; Rellind,
Hedvig och de andra »Vildandens» figurer kommit med lika
kraftiga, personliga lifstecken, inga idealfigurer, ej några
vrängbilder, men: lefvande just därför att de äro sanna.
Själfve Gregers, 1 hvilken man möjligtvis kunde tycka sig
finna något af en »abstraktion» och därför ej så lättfattlig,
är dock vid närmare betraktande icke annat än en ungdom-
lig känslomänniska, med en sådans alla fullt personliga
egenskaper, fastän just de göra honom oduglig för lifvet
bland dessa »praktiske» män, som hans far och Relling, och
den narraktige goddagspilten Hjalmar.
Med dessa fullgiltiga bilder af verklighetsmänniskor,
hvilkas särskilda egenskaper här nedan närmare angifvas,
har Ibsen nu igen skapat ett mästerligt skådespel, hvilket,
oaktadt det i tekniskt dramatiskt afseende kanske icke är
så alldeles felfritt, som hans nästföregående verk — jag
tänker nu förnämligast på första akten — dock synnerligen
genom den utomordentliga styrkan i psykologiskt träffande
karaktärsskildring står i jämnhöjd med hans föregående bästa
verk.
Att här lemna någon särskild redogörelse för gången
i dramats handling anser jag öfverflödigt, enär hela den nor-
diska tidningspresssen längt förut omständligt redogjort för
styckets innehåll, som sålunda är fullständigt bekant för hela
den bildade svenska allmänheten. Däremot torde jag få
något uppehålla mig vid utförandet på Dramatiska teatern.
För att detta skådespel skall komma till full verkan på
scenen, måste det kanske, mer än många andra stycken, på alla
händer utföras i noggrann öfverensstämmelse med de karak-
tärer, som författaren ganska tydligt skildrat. Det är icke
någon enda af dem som med skäl kan kallas otydlig, icke ens
Gregers, om denne också är den svåraste att återgifva.
Fullt tillfredsställande. gifvas endast grosshandlar W erles,
Hedvigs och Rellings roller. Att hr Thegerström skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
