Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Några »abstraktioner» finnas sannerligen icke bland dessa
människor som tbsen satt på scenen. Han har med utom-
ordentlig skarpsinnighet gifvit en träffande psykologisk skildring
af riktigt lifslefvande personligheter med alla deras mänskliga
fel-och svagheter. Hela historien med vinden och kaninerna
och ’ själfva vildanden försvinner i bakgrunden, liksom den
ligger på teatern under större delen af föreställningen dold
för våra blickar, och vi tänka icke på den dunkla symboli-
ken, hvilken förefaller tämligen oväsentlig, under det vår
uppmärksamhet oaflåtligt är fäst vid den handling, som ut-
vecklas mellan de lefvande personer, som röra sig på scenen.
Dessa personer äro alla, till och med Gregers, fullständiga
hvardagsmänniskor, sådana vi träffa dem i lifvet, sådana som
de allra, allra flästa’ jordens invånare. Det är endast Hedvig
som lefver i sin barnsliga romantik, men äfven hon är ju
en ur lifvet tagen bild, lika sann som rörande.
Riktigt dåliga människor träffar man ej häller i »Vild-
anden», om ej med undantag af grosshandlaren Werle, hvilken
onekligen är en stygg, men olyckligtvis alt för sann figur,
en som lättsinne, i förening med för mycket sgsjälfvisk affärs-
verksamhet, ledt in på en alldeles förkastlig väg. Själfve
Relling, den oförskämde cynikern, menar icke så illa med
sina medmänniskor, och Gina är 1 all sin obehagliga råhet
ingalunda någon riktigt förtappad varelse.
Någon har yttrat, att Ibsen har »blott en känsla för
människor, och det är förakt» Detta är icke blott en öfver-
drift, liksom så många andra förhastade uttryck om honom,
utan äfven en orättvis beskyllning, hvilken ingalunda kan
bevisas af hans verk. Han ställer för oss människorna sådana
de verkligen äro, och om det svider att nödgas känna igen
oss. själfva och våra bekanta, skulle Werle d. ä. äfven be-
finna sig bland dem, borde vi dock kunna inge, att Ibsens
skildring icke är föraktets, utan människokännedomens. Han
står som författare alt för mycket öfver de personer han
framställer för att kunna egna dem en sådan särskild känsla,
vare sig aktningens eller föraktets. i
Det har också yttrats, att Ibsens »människor äro alle-
sammans teaterpersoner, och de få först efter solnedgången
sin egentliga tillvaro»... - Teaterpersoner!? De äro drama-
tiskt verkningsfulla och detta just af den orsak, att de före-
falla så verkligt lefvande. Ingen torde kunna bevisa, att
Stensgaard, Aslaksen, Hejre, Bernick, Lona Hessel, Stockmann
Ur Dagens krönika. VN. 2. 15 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
