Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gustaf Mauritz Armfelt såsom konungagunstling, af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
scorbutiska fäckar på armarne, första upphofvet till
drottning Mathildas olycka. Hennes hofstat såg ut som
Bileams: brandklippare. Efter en halftimme kom den
förryckte- monarken (Christian VII; innan de fingo in
honom, var det ett fasligt skrapande i förstugan. Han
kom ändtligen; såg tokig ut, helsade som om han gått
i sömnen, och sprang ur det ena rummet i det andra.
Prins Fredrik och hans gemål äro ett styggt par: hon
sätter hvitt i ansigtet; han är puckelryggig och hon
utmagrad. Lilla prinsessan är söt som en engel, artig,
glad och vacker, vällustiga manér och gracer i alla leder.
Då vi kommo till bords, sutto vi med tvenne elaka an-
rättningar i två timmar; och som desserten kom in, steg
det galna majestätet öpp, och vi fingo passera oss utan
både körsbär och sockerbröd (- n. b. Malagavinet gick
omkring strax efter soppan). Under måltiden satt han
och grinade åt Essen; smakade på alla rätter, utan att äta
af någon, och om han åt, spottade han genast ut tuggan
under bordet, ryckte tallriken från sin mor och sin dotter
och åt af den mat, de hade för sig.»
Det är för öfrigt. icke det. enda: ställe, der Armfelt
skämtar med: kungligheten. »Medgif, att konungarne
äro födda skådespelare», skrifver han en gång, »och att
den enda skilnaden mellan dem och andra skådespelare
blott består i vårt undseende att icke offentligen hvissla
ut dem och i deras frihet att sjelfva författa de stycken,
som de vilja spela för oss.»
Men ju hvassare Armfelts penna och tunga ofta
voro, desto mer länder ett förhållande honom till heder,
hvarpå hans biograf med skäl fäster uppmärksamheten.
»I de anteckningar, som Armfelt bestämt för efterverlden,
skall man förgäfves», skrifver herr. Tegnér, »söka mot-
svarigheter till de nedsättande omdömen om konungen,
som förekomma i Adlerbeths, Schröderheims och J. G-.
Oxenstjernas memoirverk. Konungen räknade äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
