Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Gustaf Mauritz Armfelt såsom konungagunstling, af Ernst Wallis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FER
237
tidigt erfor, att fröken Rudenschöld egde nog förstånd
och takt att ej missbruka vigtiga förtroenden rörande
politiken. Konungen gynnade derför på allt sätt denna
kärleksförbindelse. »Jag önskar», skref en gång Gustaf
den tredje till Armfelt, »att den sköna Magdalena måtte
länge förblifva synderska och att ni icke måtte göra
henne botfärdig-.»
Dessa konungens önskningar uppfyldes också. Visser-
ligen afbröts kärleksförbindelsen för någon tid, då fröken
Rudenschöld hösten 1787 företog en längre resa till
Quedlinburg och Berlin och Armfelt våren. 1788 gick
öfver till Finland för att såsom öfverste för Nylands
regemente öppna kriget med Ryssland. Men hösten
1788 återsågo de båda älskande hvarandra, och Magda-
lena Rudenschöld blef åter Armfelts älskårinna samt
började derefter allt mer invigas i hans och konungens
politiska planer. ;
Armfelt hade icke gillat Gustaf den tredjes och Tolls
plan att angripa Ryssland. Men sedan kriget var beslu-
tadt, kämpade han med lika mycken tapperhet som trohet.
Anjala-förräderiet fann i honom en beslutsam och oför-
skräckt motståndare. Men framför allt utmärkte han
sig, då det, efter Danmarks krigsförklaring, gälde att
organisera frikårer i Vermland och Dalarne. Samma
dag, som konungen utfärdade sitt manifest och kallade
svenska folket till vapen mot rikets yttre och inre fien-
der, den 29 september 1788, förordnades äfven Armfelt
att vara brigadchef för den i Dalarne upprättade frikåren
och att föra befäl öfver trupperna i Vermland. Hans
förmåga att, när det så behagade honom, vinna menni-
skors hjertan visade sig nu i en glänsande dager. Hälften
allvarligt, hälften humoristiskt skrifver han från Eda
skans: >»Alla bondgubbar och bondgummor gråta, så
fort jag öppnar munnen. Häromdagen på en härads-
stämma, då jag talade med allmogen i Gillbergs härad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
