Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Albert Gellerstedt, en literär studie af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
»I skogen 7» t. ex, är tillämpningen på menniskolifvet
vidhängd naturskildringen såsom en sentens:
Det fins ej någon stubbe här,
Hur gammal än och skör,
Som icke små buketter bär,
Ej ung på nytt sig gör. |
Hvar sten, hur skroflig och hur hård
Han innerst är, sig prydt
Med hufva mjuk och grön, hvars bård
Små lingonblommor sytt. |
Och vindfällsstammen, der han död
Ar utsträckt på sin bädd,
Är grön och blommig, hvit och röd
Liksom. en majstång klädd.
Du, som slet ondt på verldens torg
Och fick der vank och men,
Kom hit från kif och strid och sorg,
Och se på stock och sten!
Många af smådikterna äro helt och hållet utspunna U
öfver. en sadan allmän: sats. Och i dessa visar: det sig,
huru en så hård metall som en moralisk sanning kan |
smältas i hjertevärme och huru händiga konstnärshänder i
af denna smälta metall kunna forma ett konstverk, full-
ändadt I all sm enkelhet.
Ytterst sällan påträffas en ren, perspektivisk natur- ;
målning. Den första dikten i cykeln »På Alfvaren» är |
en sådan af finaste slag.
Fälten här för sommarvinden
3ölja ej med vågor gula
Och af ängens blomsterväfvar
Hittar du med nöd en smula.
Inga gladlynt röda stugor
Här med blanka rutor blinka,
Inga vikar mellan dungar
Här med solskensglitter vinka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
