Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Låt oss glömma dem alla — för att sedan med hr
Hedberg sticka händerna i byxfickorna, vända ryggen åt
verlden och skratta muntert och trefligt, derför att vi ha det
så bra, derför att verlden är så treflig, och derför att publi-
ken då blir lika belåten med oss som vi med den.
Men äfven frånsedt detta ytliga sätt att neddraga kon-
sten till ett betydelselöst tillfällighetsskämt, så är det ett
medvetet eller omedvetet misstag af hr Hedberg att identi-
fiera nutidens konst med pessimismen och påstå, att — för
att begagna hr H:s visserligen icke originela, men i stället
så mycket oftare använda favorituttryck — de nutida för-
fattarne måla endast grått i grått eller, när det är riktigt
galet, svart i svart. Detta uttryck är nu i och för sig till
den grad obestämdt, att det rinner mellan fingrarna, som när
man försöker att taga fatt på qvicksilfver. Men det kan ej
rimligtvis hafva mer än två olika betydelser. Den ena är,
att de nutida författarnes verldsåskådning i allmänhet är
pessimistisk. Den andra, att de af sina figurer endast fram-
ställa deras dåliga sidor och dymedelst icke åstadkomma
verkliga menniskor, utan karrikatyrer. : Herr H. använder
uttrycket i bådä dessa betydelser, och man har understun-
dom litet svårt att få klart för sig, hvilkendera han egentli-
gen för tillfället åsyftar.
Strängt taget borde denna förebråelse betyda, att de
nyare författarne sluta sig till Hartmans eller Schopenhauers
verldsåskådning och i enlighet dermed betrakta tillvaron som
ett ondt, från hvilket det är utvecklingens mål att söka be-
frielse. Men denna åskådning har åtminstone här i norden
egentligen endast framträdt hos en författare, nämligen hos
Strindberg, och äfven hos honom märker man denna böjelse
endast i hans tidigare arbeten. De öfriga af den nyare
literaturens representanter hafva i allmänhet en teoretisk
ståndpunkt, som nära ansluter sig till den nyare engelska
filosofien, och det torde vara bekant, att den icke predikar
någon pessimism.
Skulle åter hr H. med uttrycket »grått i grått» (och
andra dermed likartade) vilja antyda, att de nyare författarne
lida af en viss sorgbundenhet, som gör, att de i hr H:s
tanke ej skratta nog ofta, så fins det en viss sanning häri.
Men hr H. bör ej vara alltför ond på de stackars menniskorha
för det: Det fins ju dock åtskilligt allvarsamt här i verlden.
Man har tagit ifrån oss vår religion, och vi hafva ej ännu lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
