Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i jemförelse med den stackars kulturmannen, hvilken alltid
lär hos sin hustru begära pengar till cigarrer och punsch!
—, men hans gumma har visthusnyckeln. Han kan skrifva,
men hon kan räkna. De äro i ett »temligen» rätt andligt
äktenskap.
Men — tyvärr — i denna verklighetens verld äro vår
store realists ideala bondstugor ganska tunnsådda.
Äktenskapen äro inom denna samhällsklass minst lika ofta som
inom några andra kretsar penningeaffärer, och kärleken mellan
makarne blir derefter. Bra många af vår allmoges hem
skulle kunna sqvallra om hur mannen super sig full ibland
och »regerar värre» med hustrun, utan att hon har något
medel till sitt försvar. Att det motsatta förhållandet skulle
vara vanligt har jag deremot aldrig hört omtalas. Kanske
finnes en och annan bondhustru, med duktiga muskler i
armarne, som tufsar till sin äkta hälft ibland, men jag tror
Strindberg skall ge mig rätt i att brorslotten af det stryk,
som utdelas vid dessa äktenskapliga bataljer, ända kommer
på hustruns del. »Den starkare rår alltid», säger Strindberg
härom, och tycks anse allt godt och väl dermed. Ja väl,
men derför skola vi sträfva att göra slut på dessa nappatag
mellan svaga och starka, och det kan endast ske genom
bildning och upplysning, med ett ord genonr den förhatade
kulturens bistånd.
Jag tror att den torparehustru i Småland, hvilken, efter
hvad tidningarne i somras berättade, spänd vid sidan af
familjens ko, hade lyckan att få draga plogen, när marken var
hård, skulle ha kommit på underliga tankar, om man sagt
henne att hon vore sin mans jemlike. Om en illustrerad
upplaga af »Giftas» en gång skall utgifvas, ville jag föreslå
att företalets början pryddes med en teckning, föreställande
denna hustru i spann med kon, och mannen efter med
piskan. Under borde lämpligen stå: »hos bönderna är
qvinnofrågan löst.»
Hvad som ofvan är sagdt om de gifta
underklassqvinnorna på landet gäller kanske i än högre grad om deras
systrar i städerna. Den nöd och det elände, med deraf
följande dryckenskap och förstördt hemlif, som under nuvarande
produktionssystem periodiskt hemsöker den industriidkande
arbetarebefolkningen, går på detta sätt direkt ut öfver
arbetarnes hustrur. Hur vanligt är icke t. ex. här i Stockholm,
att en förtviflad arbetarehustru måste hos polisen anhålla om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
