Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig sjelf att ej så tvärsäkert uttala sig om hvad han icke
det bittersta har reda på. Hugger man ofta i sten, så som
härvidlag skett, blir visst äfven den bästa yxa mycket
fort slö.
Emellertid yrkar ju äfven Strindberg i sina program
på, att »særeje», som norrmännen säga, skall bli gällande
inom äktenskapet, och det är, när allt kommer omkring,
vigtigare än att han angripit dem, som framstält precist
samma yrkande. Men då det vanliga skälet för upphäfvandet
af mannens målsmanskap är, att qvinnan ej genom
äktenskapet bör förlora sin frihet att sjelf råda öfver sin egendom,
så synes Strindberg, hvilken verkligen måtte ha sett några
högst besynnerliga äktenskap, snarare fordra denna reform
i den förtryckte mannens intresse. Annars förstår jag
sannerligen ej, huru man skall kunna bringa i samklang, att
han dels begär obligatoriskt äktenskapsförord, dels påstår att
hustrun i de flesta äktenskap »har öfvertaget», till och med
i så hög grad, att mannen vanligen lemnar sin inkomst
ifrån sig och anmäler hvart öre han vill ta ut till sina
nöjen!
Toffelregementet inom somliga äktenskap har alltid varit
ett tacksamt ämne för skämtet och satiren, men som ett
kardinalskäl mot qvinnoemancipationens berättigande har
visst före Strindberg just ingen tänkt på att använda det, i
en allvarlig diskussion åtminstone. Jag skall emellertid
gerna medge, att om det verkligen förhölle sig så, att hustrun
»vanligtvis» hade den gemensamma kassan om hand, så vore
detta ganska afgörande för denna del af frågan. Men hvar
i all verlden har Strindberg fått den tron ifrån att så skulle
vara fallet? I den förut nämda uppsatsen i »Tiden» har
»En qvinna» som motstycke tecknat en annan, och efter min
tanke, bra mycket vanligare bild ur det äktenskapliga lifvet:
hustrun, som är ledsen att om igen nödgas begära pengar
af sin man till hushållet och till barnen, och mannen vresig
mot hustrun öfver att det går så mycket åt. Jag vädjar
med fullkomligt lugn för utgången till hvarje läsares egen
erfarenhet hvilkendera bilden som är vanligare, Strindbergs
eller »En qvinnas».
Den allmänna orsaken till det florerande amazonväldet
inom äktenskapet lär nu vara att söka deri, att männen
äro förälskade, hustrurna icke! Här ha vi åter en af dessa
obevisade och obevisliga paradoxala satser, som i så rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
