Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverflöd vanpryda Strindbergs behandling af qvinnofrågan.
Männen välja den de älska, medan qvinnorna blott sitta och
vänta på en försörjare, det är det enda skälet han har att
andraga. Att frieriet nu nästan alltid utgår från mannen
är ett exempel på qvinnans undertryckta ställning, som
framtiden skall göra ett slut på. Men äfven som det nu
är stäldt, gäller det visst icke som regel, att flickorna
förhålla sig passiva under preludierna till ett frieri. När ett
sådant eger rum, är väl tvärtom det vanligaste, att
vederbörande ömsesidigt så temligen veta hur landet ligger, och
vill flickan ej ha sin »försörjare» in spe, så har hon
mångfaldiga sätt att visa det och förekomma hvarje förklaring.
Kommer en sådan ändå till stånd, händer det att hon ger
»försörjaren» en korg, om han icke behagar henne. Det är
sålunda, med förlof sagdt, lögn att qvinnorna icke, liksom
männen, fråga sitt hjerta till råds, då de binda sig för lifvet.
Undantag finnas visserligen, och långt, långt flera än som
skulle förekomma under förnuftigare samhällsförhållanden,
det nekar jag visst icke till, men jag bestrider, till dess det
blir klarligen bevisadt, att qvinnorna härvidlag skulle vara
sämre än männen. Det vore snarare underligt om icke
motsatsen vore fallet; ty i allmänhet spela väl de
oreflekterade känslorna och hvad med dem står i samband en
större och mera bestämmande rol hos qvinnan än hos
mannen.
Jag skall ej längre uppehålla mig vid det på sätt och
vis nästan öfverflödiga arbetet att uppvisa, att äfven den s.
k. kulturqvinnan verkligen saknar väsentliga rättigheter, som
nu tillkomma männen på grund af deras kön. Strindberg
har icke nöjt sig med att bestrida detta och sålunda göra
hvad han kan för att angripa sjelfva förutsättningen för
qvinnoemancipationssträfvandena. Han har äfven öfver dessa
fält den domen, att de afse att emancipera qvinnorna från
naturen, och sålunda föra dem till förderf.
Det är ett hårdt tal detta, men vi ha förut sett att det
inte var så farligt med de Strindbergska
qvinnofrågeparadoxerna. Man behöfde bara blåsa på dem, så ramlade de
ikull som korthus. Låt oss se till om denna förebråelse är
mera berättigad än de andra!
Satsen klingar förunderligt likt det vanliga reaktionära,
ljusskygga talet om qvinnans »naturliga» bestämmelse som
maka och moder, i hemmets stilla verld, o.s.v. Och Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
