Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hennes man handlat blodigt orätt mot henne, då han
under hela deras äktenskap endast tänkt på sig sjelf och
ingenting gjort för att dana henne till en sjelfständig
menniska, då ser hon honom som han är, i hela hans bottenlösa
egoism, då försvinner för henne den nimbus, som förut
omgaf honom, och med den på samma gång förutsättningen för
hela hennes gamla äktenskap. Det öfriga i pjesen är
jemförelsevis bisaker, som blott tjena till att ge denna tafla
relief.
Så totalt missuppfattar nu Strindberg detta stycke, att
han finner det »bevisa rakt motsatsen till hvad det skulle
bevisa». Deraf att Ibsen, för att ej distrahera uppmärksamheten
och för att göra sitt hugg så mycket mera dräpande, utrustat
Helmer med all möjlig ytlig älskvärdbet, låter Strindberg
dupera sig och slår sig till den stackars misskände Helmers
riddare. Det är sant, att till och med hans obeskrifligt fria
sätt att behandla citater ändå ej kan göra denna
konstruktion möjlig. Han måste derför oupphörligt dikta om hvad
Ibsen lagt i Helmers mun, under förevändning att originalets
ord ditkommit för effektens skull, för att visa att Helmer
var ett fä, eller något dylikt. Med en sådan metod kan
man komma långt, precist hvart man behagar, och Strindberg
har också mycket riktigt »bevisat» fram sin slutsats:
Dockhemmet handlar om huru en god man misshandlas af en
usel qvinna!
Om citeringsdetaljerna vill jag icke ens tala. Blott en
enda må anföras, till belysning af arten. I Ibsens Dockhem
vexlas mellan Helmer och Nora dessa repliker:
Helmer:
Det fins ingen som offrar sin ära för den han älskar.
Nora:
Det har hundra tusen qvinnor gjort!
Meningen härmed återgifves nu på följande utmärkta
sätt: »Att hundra tusen qvinnor offrat sig för sina män[1]
är en artighet mot damerna, som Ibsen borde vara för gammal
att säga ut»! När Strindberg läst Dockhemmet på sådant
sätt, kan det egentligen icke förvåna, att han på fullt allvar
tror att Nora i första akten bjuder ut sig åt doktor Rank!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
