Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3—4
- Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ibland dessa, för att komma från detta håll, annars så
förunderligt gammaldags meningar.
* *
*
Den kritik, jag här ofvan sökt gifva af de genomgående
grundtankarne i Strindbergs båda ifrågavarande uppsatser,
skulle emellertid vara allt för ofullständig, om jag icke till
sist med några ord omnämde de allt annat än
efterföljansvärda travesteringar af »Dockhemmet» och »Dömd», hvilka
äro intagna för att riktigt slående belysa författarens
påståenden. Jag vet mycket väl, att Strindberg på fullaste allvar,
fullt naivt, skulle man kunna säga, tror på riktigheten af
sina referat. Någon medveten förfalskning kan här aldrig
ett ögonblick vara tal om. Men omedvetna förvrängningar
äro fullt lika egnade som de medvetna att föra läsaren eller
åhöraren bakom ljuset, och en korrigering af uppgifterna
blir i båda fallen lika nödvändig, fast naturligtvis domen
öfver gerningsmannen blir helt olika.
Beträffande referatet öfver »Dockhemmet» kan jag fatta
mig kort. Den pjesen har blifvit så genomdiskuterad och
är för den tänkande delen af allmänheten så väl känd, att
alla försök att rubba uppfattningen af den, äfven om de
utföras med Strindbergs talang och qvickhet, skola komma att
falla fruktlösa till jorden. Den har verkligen blifvit, som
Strindberg kallat den, en kodex, men den är icke en sådan der
gammal dogmkodex, som binder andarne och säger åt tanken:
hitintill skall du gå, men icke vidare. Nej, den har blifvit
en frihetskodex, ty den var det förlösande ordet, som
uttalades i rätta ögonblicket af den man, som dertill var mest
värdig.
»Den uppfattades som ett manifest för den förtryckta
qvinnan», skrifver Strindberg. Ja väl, och den uppfattningen
hade nog sina goda skäl för sig. Hvad är »Dockhemmet»
annat än en skildring af huru qvinnan i våra dagar vaknar
till medvetande om att hon icke är, som hon borde, sin
mans jemlike, hans bästa vän och kamrat, på samma gång
som hans älskarinna? När Nora gör den stora upptäckten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:30:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0342.html
