Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mes —
349
scener få skåda det i en något annorlunda form och i ra-
skare tempo. Det är något ädelt och varmt i hr Elmlunds
Osips, hvilket försonar med bristerna i författarens karaktärs-
skildring och väcker vår medkänsla för denne egendomlige
figur.
Annas, den unga lifegna, men af grefvinnan frigifna
flickans roll har på vår scen spelats af fröknarna Wiberg
Reis och Hwasser och återgifves nu af fröken Zetter berg.
Det är ej lätt att göra något af denna icke tillräckligt ut-
präglade karaktär. Anna har icke uppfostrats som slafvinna,
hvarför hon måste tänka och känna olika mot de öfriga lif-
egna och i sitt sätt att vara äfven skilja sig från dem, utan
att dock kunna ställa sig på herskapets ståndpunkt. Dit lyftes
hon visserligen genom den unge Danicheffs kärlek och gifter-
målsanbud, men hon är, åt minstone till namnet, hustru åt och
lefver länge tillsammans med en f. d. lifegen, hvilken, oak-
tadt sitt ytterligt gentlemanlika sätt mot sin husbondfr us son,
likväl icke är fri från trälnaturen. Det intryck som måste
vara en följd af denna blandning i omgifningen är icke klart
framstäldt af förf., och skådespelerskan har svårt att göra det
tydligt för åskådaren. Åt minstone har fröken Zetterberg icke
lyckats därmed. TI första akten, där också rollen är klarast,
gör hennes spel det bästa intrycket, och åskådaren måste
erfara medkänsla för den olyckliga, som så hjärtlöst uppoff-
ras. Fröken Zetterbergs återgifvande af scenen, i hvilken
giftermålshandlingen undertecknas, är en god scenisk fram-
ställning, sannolikt den bästa hon någonsin åstadkommit, ty
där räcka hennes yttre medel till för att uttrycka hvad den
stackars Anna måste känna. i detta ohyggliga ögonblick.
Men sedan försvagar hon ytterligare det svaga som ligger
redan i förf:s skildring. I tredje och fjärde akterna, synner-
ligen i den senare, är framställningen alldeles otillräcklig.
Men äfven -vida större sceniska krafter kunna ej sprida
tillräckligt ljus öfver denna alt för otydligt tecknade ka-
raktär.
Wladimirs roll ingriper ej tillräckligt i handlingen för
att lemna skådespelaren tillfälle att väcka riktigt intresse hos
åskådaren. Rollen spelades förr af br Hartman, nu af hr
Törnquist, hvilken dock redan innan styckets senaste åter-
upptagande innehaft den och otvifv elaktigt, såsom alltid, gör
hvad i hans förmåga står för att förskaffa den något de Ik
gande. Det lyckas dock icke, åt minstone ej helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
