Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 8
den andra drifves af en på sitt sätt lika själfvisk lidelse för
att vinna den unge mannens hjärta och hand eller åt minstone
den senare.
Fru Dorsch- Bosin har fått det icke så lätta uppdraget
att framställa denna Sr Lydia, som förut återgifvits af
fru Ulff och nu mera aflidna fröken Hallin. Rollen är så
till vida fast att taga Hå, som den uttrycker en bestämd, af
en enda lidelse fy Id karaktär, hvars kärlek sedan bytes i hat
och hämdlystnad, då den ej besvarats af det älskade föremå-
let; men utom detta allmänt mänskliga, finnes i’denna ka-
raktär, liksom för öfrigt i hela stycket, något som förf. inlagt
såsom särskildt ryskt, hv ilket furstinnan skall visa i sitt för-
hållande till sin slöe far och det intrigerande sällskapet i sin
salong, i synnerhet till en mångmillionär, hvilken, ehuru af
mycket låg härkomst och med” lika låga seder samt känd
skurkaktighet, dock har tillträde till hennes umgänge. Att
riktigt antagligt framhålla detta egendomliga med dess på
en gång högdragna, spotska och vänligt nedlåtande, detta
människoföraktande och hånande, hvilket, det må vara ryskt
eller icke, skall i denna’ karaktär verka jämte kärleken, är
sannerligen icke någon lätt sak, men uppgiften löses på ett
i allmänhet godt sätt af fru Dorsch-Bosin, 1 synnerheti den stora
salongsscenen, där furstinnan med skönhetens, intelligensens
och elakhetens makt herskar öfver sin omgifning. Skådespe-
lerskan har äfven i yttre afseenden de fördelar som fordras
för att riktigt återgifva den sköna furstinnans roll. Hvad
man kunde önska är, att hon i vissa, mera maktpåliggande
ögonblick gåfve litet större skärpa åt sitt spel.
Tredje akten är Osips, den frigifne lifegnes, akt. Hr
Flmlwnd har redan för åtskilliga år sedan väckt bifall i
denna sällsynta karaktärs framställning. Han visar fortfarande
så klart som det möjligtvis kan visas, huru stark pligtkäns-
lan är hos denne hederlige trälnatur, och om åskådarne ha
svårt för att tro på sanningen 1 karaktären, är det ingalunda
skådespelarens fel. Den slafviska undergifvenheten som denne
f. d. lifegne visar sin förra herskarinnas son och som går så
långt, att han åt honom bevarar hans älskade, fastän hon
nu är Ösips hustru (jag förutsätter att handlingen i stycket
är tillräckligt känd för att jag icke skall behöfva upptaga
det knappa utrymmet i denna uppsats med att här upprepa
den), framställes af hr Elmlund på det enda riktiga sätt,
hvarpå det väl bör framställas, ehuru man kan på andra
mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
