Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - En akademisk prisfråga, af G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3603
är orättfärdigt, om man beröfvar dem deras frihet, så snart för-
lusten af denna ersättes genom en god omvårdnad.
Detta må gälla som ett prof på de inkonseqvenser, i hvilka
den nya upplagan mycket väl kan mäta sig med den gamla.
Såsom en kuriositet skola vi anföra ett motstycke ur den af dr
Wahlström besörjda första editionen, jemte några af de kritiska
kommentarier, hvarmed en anmälare då beledsagade dem.
Uti den allmänna inledningen till ordn. Sångfoglar dref
hr W. den egna satsen, att »fullkomligheten hos en, fogel icke,
såsom hos däggdjuren, består i själsförmögenheternas utveckling,
utan fastmera yttrar sig i rörlighet och liflighet samt i förmågan
att gifva läte». Vidare sades af honom, att »färgen i allmänhet
är litet i ögonen fallande»; att »de flesta sångfoglar besöka till-
litsfullt hus, gårdsplaner och trädgårdar»; att de sjunga »icke
allenast för att glädja andra utan äfven för sig sjelfva». —
Derpå följde första flocken: HKöäggelnäbbade småfoglar. Om dem
fick man veta, att deras näbb är »utan tand eller inskärning»,
hvilket dock icke hindrade hr W. att längre fram mycket rik-
tigt anföra flera exempel på foglar till denna flock, som hafva
en tydlig inskärning bakom näbbspetsen, men hvars betydelse
för fogelns lif icke omnämdes. Dessa foglar, sade han, »utmärka
sig genom förträffligt minne och genom starka, lifliga känslor.»
Månne icke det kan kallas utvecklade själsegenskaper? —
Men vi återgå nu till den nya bearbetningen och anföra
från sid. 11 ett pjunkigt pjoller om Rotgeln: »Mot svaga varel-
ser eller sina likar visar han, en älskvärd skalkaktighet; men
äfven mycken trätlust, hvarför han sällan lefver i fred och; ro.
icke äro i stånd att sjelfva försörja sig, hafva i rotglarne ömma
fosterföräldrar, liksom sjuka af samma art i dem finna barmhertiga
hjelpare.»
Detta hjertnupna yttrande erinrar icke obetydligt om hvad
den förre bearbetaren skref beträffande bofinkarne:
»I stora sträckor af HEuropa är bofinken så godt som en
medlem af familjen. Han muntrar den trötte arbetaren och
kommer honom att glömma sin fattigdom.» Det vore i sanning
högst önskligt — anmärkte då kritikern — om denna fogel,
som är så allmän på landsbygden, hos oss kunde lägga i dagen
samma förmåga. Vidare skref dr Wahlström i sin bearbetning:
»Finkarne äro så litet skygga, att de ofta synas i stora städer».
Herr W. menar väl — inföll då kritikern —- att de ses der-
städes i burar? Hvarför infinna de sig eljest icke lika gerna
Ur. dagens krönika: Ni ds 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
