Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - En akademisk prisfråga, af G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I - OR
| 304
| i småstäderna? Man kan väl svårligen tänka sig, att de i
flera af dessa städer inrättade »småfogelskyddsföreningarne» skrämt
bort dem.
Blott ännu en egendomlighet ur den förra editionen. Hr
4 W. hade yttrat, att bofinkens färger äro »tilltalande», och tillägger
| derpå, att bofinkens lockljud är »pink». Kanske hr W. tycker
— frågade då «kritikern — att äfven detta ljud är »tilltalande»?
Emellertid gå vi nu vidare till den nya editionen.
Sid. 15. Här har bearbetaren ansett sig böra utbyta den
gamla svenska benämningen Busksqvätta mot Buskärla, en be-
| nämning, som måste vara mindre passande, dels derföre att hon
ingenstädes så kallas, dels äfven äf den anledning att hon icke
har någon slägtskap med ärlorna.
Sid. 21. Om dStrömstaren säges: »hans föda består nästan
uteslutande af insekter och deras larver, men om vintern säges
han äfven förtära: små musslor och småfisk samt rom.» Bear-
betaren har här uteglömt ett af Strömstarens vigtigare födoäm-
nen, nämligen. krustacéer, hvilka dock blifvit omnämnda redan
af äldre författare.
<6 Sid. 24 finna vi åter en öfverdrift, då det säges, att sädes-
| ärlan vid förföljandet af en roffogel ådagalägger ett mod och
| en snabbhet, som sanrolikt skulle låta henne undgå den »snab-
baste jagtfalk». — Närkvärdigt nog har bearbetaren icke känt
| till orsaken, hvarför hökar och falkar begifva sig af, då de blifva
|
|
utsatta för sädesärlans förföljelser. Det är ju helt enkelt af
Skxrämsel öfver att de blifva uppdagade.
Sid. 39. Här yttras något rätt lustigt om Talgoxen: >»Feg,
om han fruktar någon fara, beter han sig, som vore han utan
| all besinning, då han märker en roffogel, och förskräckes, om
| man åstadkommer ett hvinande ljud eller kastar en hatt i luften,
I . "27 . nr MM ”
i hvilken han tror sig se en falk.» — Här uppträder bearbeta-
ren såsom en riktigt öfverdådig tankeläsare. — Och sid. 41 till-
| lägger han: >»Då om vintern ett svin slagtas, är edet genast
till hands och drager åt sig så stora stycken som möjligt.» —
Vi betvifla, att äfven den värsta talgoxe kan nafsa åt sig t. ex.
| ens en vanlig fläskskinka.
På mångfaldiga ställen säges både om mesarna och andra
småfoglar, att de klättra, hvilken förmåga de likväl sakna.
Sid. 42 säges, att Tofsmesen är stannfogel och fasthåller
troget vid sitt område. Detta är icke sant, ty en stor del indi-
vider drager till och med ur landet under den kalla årstiden.
=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
