Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Ett och annat om våra rangförhållanden, af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
stöta för hufvudet den allt mer inflytande vinnande lägre
adeln, helst som denna visade en afgjord tendens att gå i
förbund med de öfriga stånden i den för högaristokra-
terne så ömtåliga reduktionsfrågan. Regeringen fann der-
för godt att lemna ett undvikande svar och yttrade i sitt
beslut den 26 November 1660 »att kongl. maj:t bär till
dem (adeln) samtlige den nådiga tillförsigt, att de sig
sinsemellan således emot hvarandra med höflighet kom-
portera, det allt kan med sämja och enighet aflöpa.>
Detta var, som man ser, alldeles icke svar på tal. Adeln
begärde en rangordning, och k. m. svarade, att han förut-
satte, att adelns ledamöter skulle visa hvarandra höflig-
het. Ridderskapet och adeln var icke heller belåtet
med detta resultat utan ingick 1664 med en ny anhållan
till regeringen. Men än en gång gick den obeslutsamma
förmyndareregeringen efter långa öfverläggningar liksom
katten kring het gröt "och förklarade, att den »under en
omyndig konung ej ville bestämma rang mellan alla
embetsmän». För att dock synas göra något gaf rege-
ringen följande egendomliga och vidt tänjbara stadganden,
nämligen att man i afseende å adelns enskilda samman-
komster borde’ hafva afseende på »1:0 herreståndet grefve
och friherre, 2:0 förmånliga förfäders meriter och gammal
slägt, 3:0 förnäma tjenster och 4:o en lång och heder-
sam ålder.» Härmed hade regeringen icke sagt mera än
som hvarje menniska eljest väl af sig sjelf kunde be-
gripa. Imellertid visar såväl denna adelns upprepade
enträgenhet som regeringens försigtiga undvikande, huru
vigtig man ansåg denna fråga vara, och huru rädd man
var att i densamma taga ett afgörande steg.
Vid riksdagen 1672, samma riksdag, då Carl XI
förklarades myndig, utbröt i full låga striden mellan de
frälse och ofrälse stånden, mellan den högre och den
lägre adeln. Den högre adeln fordrade fortfarande få
företrädesrätt i fråga om rang och bragte åter denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
