Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Ett och annat om våra rangförhållanden, af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
ständerna för sitt beslut anföra, äro dock så märkliga,
att de väl förtjena att in extenso återgifvas.
I beslutet om rangens afskaffande heter det:
»Kunde man med trygghet säga, att den — rangen
— styrker och bibehåller den nödiga subordinationen
eller på något sätt bidrager till värdiga embetsmanna-
egenskapers förkofring hos tjenstemän; så vore ingen
tvifvel, att den ju borde behållas; men när tvärtom man
eger säkra rön, att i de länder och merendels alla fria
regeringar, der ingen rangordning är, ja äfven i vårt
rike uti de stånd, hvartill rangordningen ej lämpas, sub-
ordinationen och den tillbörliga skilnad uti anseende
och myndighet, som personer emellan, efter deras embe-
ten och andra qvalifikationer helt naturligen vara bör,
ändå icke saknas utan snarare uti mera helgd och obrotts-
ligare hålles; då man jemväl nu är och bör vara ganska
mån om att upprätta och inplanta en rättskaffens esprit
hos embetsmän, hvilka måste väntas af helt andra och
redbarare motiver, än ett utvärtes anseende och företräde
för namnets skull uti samqväm, der ändå ingen får mer
verklig heder af andra, än hans personliga egenskaper
och skickeliga seder i det borgerliga umgänget förtjena;
men det emellertid icke kan nekas, att denna tomma
liknelse af heder, som rangen utstakar, förmodligen
mycket af en inkommen vana och fördomar hos den
oförståndigare delen, verkligen öka tjenstesökandet i all-
mänhet och att man så mycket illfänas till allt högre
och högre grader, för att fylla ett hedersmått, som man
i sin inbillning tyckt något vara, hvilken lystnad helt
naturligen vänder en tjenstemans håg och böjelse mera
uppå hans egen person än på sysslan, som han då inne-
hafver, och då han förnöjer sig i den skugga af heder,
som han åtrår, tänker han mindre på huru riket skall
tjenas, och en sannfärdig ära, att hafva manligen och
med nit fullgjort sin pligt i alla delar, förvärfvas; hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
