Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Solens dotter, poem af Carmen Sylva (drottning Elisabeth af Rumänien, öfvers. från originalkandskriften, af Herman A. Ring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Skapelsen.
Hur dröjer vid synkretsen Solen än,
Som ville sin dotter hon skydda;
Än lågar på mörknande firmament
En blodröd glans från den flydda.
O ljufva Lif, o gå ej bort,
Blif evigt du Solens barn!
Tenor.
Han mot henne rusar, den sida drägt
Han sliter som dun och flarn —
Nu mister sin styrka det lockiga hår,
Då faller på knä hon ned,
Af blygsel hon darrar den kyska mö,
Ej nånsin som nu hon led.
Striden.
NUar du mi!
Lifvet.
Haf nåd! Förskona mig!
Striden.
För evigt besegrad!
Lifvet.
Ö, kom mig icke när!
Striden.
Du velat det sjelf.
Lifvet.
O, kom mig icke när,
I Solens skimmer fri
Mig lemna, i din natt
Jag vill ej fängslad bli.
Striden.
I berget är ljust
Och gnistrande prakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
