Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Solens dotter, poem af Carmen Sylva (drottning Elisabeth af Rumänien, öfvers. från originalkandskriften, af Herman A. Ring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Vindarnes fläktar
Föra med jubel mot himmelen re’n.
Kör af Solstrålar.
Utaf svalor buren i vindsnabb flygt
Sväfva hän genom luftens: loft
Öfver gräs och strå, under himmel blå
I den sommarsolångande doft!
Och om svalan tröttnar, en kraftig stork
På sin rygg bär dig längre då —
Genom skyar svinga, från tak till tak
För med lycka de späda små!
Kör. af Bergtroll.
Vi väckte vår herre,
Och upp han stod
Att söka sin maka
Med vredgadt mod.
Strömmarne (qvartett.)
Som slöjors dok vi draga
Kring henne dimmor grå.
Ej kan han henne finna
Den rädda, späda då.
Träden (qvartett.)
I fogelns gömda näste
Bak lummig gren och qvist
Vi säkert henne dölja
Inför hans blick förvisst.
Kör af Blommor och Foglar.
Bland markens mjuka tufvor
Vi gömma henne godt,
Men om trots allt den ljufva
Han dock i sigte fått,
En mäktig örn då höjer
Till Solen henne opp,
Att sen hon återvänder
Med nyfödt mod och hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
