Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Solens dotter, poem af Carmen Sylva (drottning Elisabeth af Rumänien, öfvers. från originalkandskriften, af Herman A. Ring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Döva
Striden.
Mitt allt, min maka :
Ej lemna mig,
O, har så grymt väl
Jag plågat dig!
Säg, har du lidit
Så bittra qval,
Var det så dystert
I bergets sal?
Jag kan ej lefva
Ifrån dig skild,
Mitt hjerta bränner,
Min hug blir vild;
Din jord jag sköflar
På sol och ljus,
Tills dig jag finner
Bland stoft och grus.
Mitt allt, min maka
Ej lemna mig!
Kör af Skapelsen.
Der står den ljufva då,
Och sorgsna blickar
Så hög och alvarsam
Kring jorden hon skickar.
Der re’n blomstrar ett nyfödt lif
Kring vaknande fält,
Af kärlek och lycka en stråle
Ur ögonen qvält.
Tenor.
Då stod med blicken i glöd
Framför henne Striden hög —
Hon böjde blott hufvudet tyst,
Och blicken tillbaka smög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
