Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Misericordia, svensk originalberättelse af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
— Vi ha sagt upp honom, sade borgmästarinnan, knap-
rande på ett tunnrån, ty han är numera rent odräglig. Han
riktigt grälade, då jag härförliden natt skickade bud efter
honom.
— Mamma vill inte heller ha honom längre, sade fröken
Rudin, en flatbröstad spetsnäsig dam med trettio vårar bakom
sig, ty han frågar ej det ringaste efter hennes nerver. Fjäsk,
säger han, hvar gång mamma vänder sig till honom. Det
är inte fjäsk. O, mamma har sådana rysliga attacker.
— "Tacka vill jag fruns man, stönade postmästarinnan och
sneglade bort till doktorinnan Bergman, det är en snäll karl.
Och så mån om de sjuke, skrek grosshandlar Eke-
grens fru.
Och nu flödade det på alla håll en ström af loford
öfver doktor Bergman.
Doktorinnan, hvilken alltid hållit sin man för en kom-
plett nolla, insög med välbehag de rökverk, som tändes till
hans pris. Hon hade kanhända misskänt honom.
— Är doktorinnan Lundin lycklig? sporde konsulinnan
Gejer
— Nej, sade fru Strömmer. Hon gråter alltid. Köksan,
Karin, hon som tjenade i förfjor hos oss, påstår det.
— Hvad tänkte hon på, när hon tog doktorn, utbrast
borgmästarinnan. Hon var ju rik, af fin familj och vacker.
— Vacker! Det kan inte accepteras, sade fröken Rudin
och slog så häftigt från sig med händerna, att de dussintals
ringar hon trädt upp på de smala fingrarne skallrade.
— Jo, hon är vacker, sade borgmästarinnan. ;
Nej, hon är inte vacker, ljöd det rundt omkring.
— Jo, hon är vacker, protesterade borgmästarinnan,
sekunderad af konsulinnan Grejer.
Nej, hon är inte vacker, skrek man.
Under disputationens hetta märkte ingen, att dörren
öppnades. Först när Inez stod midt på: golfvet, fick fru
Strömmer syn på henne. .
Nej, se doktorinnan Lundin, utbrast hon och skyn-
dade bort till Inez. Välkommen!
Alla munnar tystnade, alla hufvuden vändes mot doktor-
innan Lundin.
Hon räckte fru Strömmer handen och. bad om ursäkt
för att hon dröjt så länge, men hushållsgöromål hade hindrat
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
