Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Misericordia, svensk originalberättelse af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Tre nya klädningar syddes, och alla de gamla obrukade
omändrades.
Hela eftermiddagen gjorde Inez ej annat än studerade
modjournalen.
Tiden gick så hastigt, att -hon blef riktigt förundrad,
då väggalmanackan öfver doktorns skrifbord visade den
31 maj.
Således sista dagen hon och hennes man skulle få vara
tillsamman.
Hon skickade återbud till barmhertighetsmyrorna, ty
hon hade ingen lust att gå bort. Hon stälde om att doktorn
fick sina favoriträtter till middag och hjelpte honom att
packa in hans kläder och de saker, som behöfdes ute i
skärgården. När allt bråket var öfverståndet, och de sutto
och hvilade sig i sängkammarsoffan, kysste och omfamnade
hon honom så häftigt, som om hans resa gält nordpolen.
Vid qvällsbordet rörde hon ej en matbit utan satt blott och
stirrade på honom, medan tår efter tår trillade ner på tall-
riken.
Doktorn var ovanligt upprymd den aftonen. Han pratade
och skrattade allt under det att de breda, glänsande tänderna
gjorde väldiga inhugg i smörgåsarne, och då han stötte sitt
rödvinsglas mot hennes, sade han:
Skål, min sötnos! Lycka till i gräsenkeståndet!
Och när hon öfver bordet lade sin lilla mjuka hand i
hans grofva näfve, sade han, plirande med ögonen:
— En sak skall du lofva mig.
Och det är?
— Att inte skaffa mig horn, ty jag vill ej täfla med
getterna derute. Akta dig för den lille stadsarkitekten!
Han är rent verliebt i dig — och det är nog inte så utan
att du ser med blida "ögon på honom -—- den fine konst-
kännaren.
Inez slog sina armar om doktorns hals.
— Var lugn, Otello, sade hon, jag älskar blott dig och
skall i evighet.
— Nej, ptro litet, afbröt doktorn henne. T ne faut
jurer de rien.
Tidigt på morgonen afseglade han med Bokölotsen.
Inez stod ute på hamnarmen och viftade med näsduken.
Åh, så tomt der var, när hon kom hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
