Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Misericordia, svensk originalberättelse af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
Under de följande förmiddagskonseljerna satt hon med
slutna läppar och allt som oftast gled divanmattan henne
ur händerna.
En dag anföll doktorinnan Bergman hennes man med
en satirisk anmärkning.
Darrande af vrede. reste Inez sig och bad med blixt-
rande ögon doktoörinnan ej tala hädiskt om hennes man, ty
han var en hjelte, hvars skoremmar doktor Bergman ej
var värdig att lösa. Skulle väl han gjort detsamma som hennes
man? Der var ju hvarken pengar eller ära att förtjena.
Hon fick en sådan smak för hamnen, som hon förut
afskytt. Hon vandrade dagligen fram och tillbaka på den
långa kajen och kunde stå timmar i rad och stirra utåt hafvet.
Efter en veckas brinnande väntan fick hon ändtligen
bref från doktorn. Det var dateradt Bokö. Hon kunde ej
föreställa sig, skref doktorn, hvilket elände som rådde derute.
Han måste vara både läkare och sjukskötare, ty der fans ej
någon som kunde vårda de stackare, hvilkas anförvandter
voro ute på långturer.
Inez grät, då hon läste brefvet. Ått det skulle finnas
så mycken jemmer till i verlden!
Då hon krupit ner i sin mjuka säng och höljt siden-
täcket öfver sig, tackade hon Gud för att hon hade det så
godt och bad honom hjelpa de olyckliga. Hon kastade sig
af och an utan att få en blund i ögonen.
Månskenet trängde in genom de öppna persiennerna
och bildade skarpa ränder på den mörka tapeten. Hon tog
sig för att räkna dem och räknade och räknade, ända tills
det värkte i ögonen, och så drog hon täcket öfver hufvudet,
men såg lik afullt de skarpa månskensstrimmorna, hvilka nu
böljade fram och tillbaka med växande hastighet.
Tyst! Hvad var det?
Ett långt hundtjut skar igenom nattens stillhet.
da Dt. betyder dödsfall, mumlade hon, och så kommo
tänkartis på döden vältrande in öfver henne.
Ångestsvetten perlade fram på hennes panna, hufvudet
glödde och hjertat klappade så våldsamt, att hon tyckte sig
höra dess lag
Tyst! Knackade det inte på dörren?
Hon satte sig upp i sängen, sträckte handen ut efter
tändsticksstället, som hon efter en stunds famlande fann,
strök en sticka, men den ville ej taga eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
