Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Misericordia, svensk originalberättelse af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Återigen tyckte hon, att det knackade. Hon strök å
nyo en sticka men med samma resultat som förut.
Jesus Kristus!
Hon kastade sig hufvudstupa i sängen och borrade
ansigtet ner i kuddarne.
"Dörren flög upp, och benrangelsmannen trädde in. Han
gick ett slag rundt kring golfvet, hållande samma takt som
brukas i processioner på teatern: tre långa steg och halt,
och så tre långa steg igen ock halt.
Efter att ha gjort denna promenad gravitetiskt som en
hofman tog han plats i en länstol borta vid kakelugnen,
slog benen om kors så att knotorna skallr rade, stödde ar-
marne mot armstöden, lutade sig tillbaka och ty cktes njuta
sitt dolce far niente. Men så kom doktorn, hennes man,
in. Hvad han såg trött och öfveransträngd ut. "I shansg
rockskört hängde en sexton års tös, i hennes kjortel höll en
gammal gubbe, och sedan följde en oräknelig - mängd af
barn, ungdom, medelålders folk och gamla.
Alla voro de trasiga, magra och hade de vaxgula an-
sigtena öfversållade med svarta prickar, och de fy Ide rummet
med en vedervärdig stank af tran.
— Hej du, sade döden och grinade, ska” vi nu fortsätta
leken?
— Låt gå, sade doktorn, och så började han och döden
frun mot hvarandra, liksom då man leker »gås, gås,
kringla». Hvar gång döden öfverlistade doktorn, skreko alla
barnen i ångest, men de vuxna klagade ej, de stirrade blott
med en slö blick på benrangelsmannen.
Så höllo de på timme ut och timme in ända till mor-
gongryningen. Efter hand som rummet började fyllas med
rödskimrande solljus, smälte döden oeh doktorn och alla de
sjuka bort.
Karin vardt högst förbluffad, då Inez tog henne på:
sängen.
— Jösses, skrek hon, jag tror jag sofvit öfver mig.
Ah nej, smålog Inez, det är blott jag, som är tidigare
uppe än vanligt. Kläd på dig och gå ner till lotshuset "och
fråga om Bokölotsen vill ta mig med sig ut till Bokö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
