Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
ning derför var den i stället så mycket mera rörlig, så mycket mera
skiftande. Man hvarken reflekterade, drömde eller slumrade när man
såg Dahlqvist spela, andlös rycktes man med på de mest olika stigar,
än öfver stela klippor, än öfver bottenlösa afgrunder, än genom blom-
strande lunder der solen sken och fåglarne qvittrade, och ögonblicket
derpå ut på den nakna heden der stormen hven och åskan dånade, och
der alla det menskliga hjertats mest bullrande lidelser uppförde en hex-
dans som plötsligt afbröts af smekande vindfläktar och stilla aftonkloc-
kors fridfulla klang öfver den andhemtande naturen.
Om Swartz som Hamlet:
Det är Hamlet lifslefvande! Så måste han se ut, denne stackars
drömmare, som fick sig pålagdt det gräsliga värfvet att vrida rätt igen
den ur led brutna tiden! Nu talar han! Rösten är svag, nästan be-
slöjad, men hvarje ord hinner fram, tydligt och bestämdt och utan
synbar ansträngning till salongens aflägsnaste vrå! Förunderligt! Derpå
hade ingen förut tänkt! Så måste ju han tala, han som bär på en sorg
så stor och så djup, att den för honom uppslukat all annan känsla!
Huru skulle det kunna vara klang och stål i Hamlets, den olycklige
grubblarens stämma, hans, som instinktmessigt går omkring i det bull-
rande hofvet och vädrar ett brott? Det första fängslande intryckets
allsmäktiga mysterium har tyst och oförmärkt förrättat sitt vigtiga värf;
magnetiskt dragas allas blickar till den uttrycksfulla gestalten, åskå-
darne hänga fast vid hans läppar, han har dem alla i sin hand, och
nu är det hans eget fel om han släpper dem lösa igen, innan förhänget
för sista gången faller öfver den döende konungasonen.
Eller om fru H. Kinmansson:
Helfrid Torsslow uppgick helt och hållet i sin uppgift, hon spelade
icke Valborg i Öhblenschlägers sorgespel, hon var den nordiska ungmön,
som, enkelt och utan upphäfvelse lydde pligtens hårda bud, äfven då
hon visste att den skulle sköfla hennes jordiska lycka. Det var resig-
nationens tysta kraft, som stålsatte hennes nerver och eldade hennes
själ och hon var en hjeltinna i lidandets stilla utkämpade strid, hvilken
icke är mindre bitter derför att den gömmer sina sår.
Om Knut Almlöf:
Låt oss till, exempel först tala om de verkliga karaktersroller han
skapat i komedin och lustspelet, om hans Benotton, hans Perrichon,
hans Onkel Sam, hans Advokat Knifving, hans Damiel Heire och hans
oöfverträfflige”" Herr Poirier. De äro fristående, skarpt utpräglade, mä-
sterligt färglagda figurer alla dessa, ty Knut Almlöf har både det modet
och den förmågan att begagna bjärta färger och en bred och saftig pensel,
när han tecknar och gisslar de menskliga svagheterna. Han lägger icke
fingrarne emellan, men han öfverskrider också aldrig det menskligas gräns,
han målar aldrig karrikaturer. Man har sett dem ute i det verkliga
lifvet, alla "dessa hans »gubbar», som man en gång med ett allmänt
gängse slagord kallade dem, det är idel gamla bekanta!
+ Kurs. af G. af G. Har herr Hedberg sett Got?
- ——— 5 — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
