Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
lika väl som åt de vanligaste af alla de affekter, hvilka uppröra ett
menniskohjerta, som kommo honom att adla äfven de mest maskin-
slagna melodramer till verkliga konstverk, och som i det goda dramat
stälde skaldens innersta tanke i den klaraste dager.
OmiNsN ss Almlöf:
Mer än tjugo år derefter såg jag honom spela denna roll" mot
Emilie Högqvist; han var då lika ungdomlig, lika bländande i sin upp-
penbarelse som den svage, vankelmodige, smidige, älskvärde. och trolöse
hofmannen, stäld som han är mellan tvenne drottningar, älskad af dem
båda och bedragande båda, begagnande sig af alla medel, till och med
af lågheten, för att bibehålla den mest flygtiga af all gunst, hofgunsten,
och slutligen sjunkande tillsammans med krossadt högmod och blödande
hjerta, när han hör bilan falla ned på den lättsinniga och olyckliga
Marias bländhvita hals, — och jag tror att i utförandet af just denna
roll stod Nils Vilhelm Almlöf på höjden af sin konst som tragisk ’skåde-
spelare, och i den glömmes han icke så lätt af dem som haft den lyckan
att se honom utföra den. De få minuter som Leicester der, ett rof för
förtviflan och samvetsqval, tillbringar i det rum som den dödsdömda
drottningen nyss lemnat och utanför hvilket hennes hufvud faller, hans
strid mellan kärlek och fåfänga, mellan maktbegär och medlidande, hans
för sent fattade beslut att våga allt för att rädda den qvinna han älskar,
— allt detta framställdes af den då i sin fulla styrka stående skådespe-
laren på ett utmärkt sätt, och den som endast sett honom lägga i dagen
den lugna värdigheten eller den stilla resignationen hos de åldringar
som sedan kommo på hans lott att framställa, har svårt att tänka sig
den passion, den lössläppta lidelse, som i detta ögonblick präglade
hans spel.
Om Emilie Högqvist:
Jag såg henne sedan uppträda som Jungfrun af Orleans, som Karl
den andre i »Man kan hvad man vill» af Scribe, som Vär unga gud-
mor i pjesen af samma namn, som Richelieu i Richelieus första vapen-
bragd, som Maria Stuart, som Jane i Maria Tudor, som Markisinnan
de Möérinville i Bulwers »Natt och morgon», som Leonora i »>Boja och
krona» eller »Tassos öden», skådespel af von Zedlitz, som Avanturine i
Polkan och som Fru de Nohan i »>Gifta mannen i staden och på
landet», hennes sista nya roll på kungliga teatern.
Detta är onekligen en omvexlande och vidsträckt. repertoar, omfat-
tande nästan alla genrer, från den högsta tragiska till den mest upp-
sluppna, och om äfven icke framställningen af alla dessa uppgifter kunde
vara mästerstycken, så stodo de, äfven der de voro minst lyckliga, vida
öfver de rutinarbeten som mycket använda skådespelare eljes pläga bjuda
sina åskådare.
Om C. G. Dahlqvist, hvilket för resten hör till det minst
intetsägande:
Det var ett oupphörligt stigande och fallande; det var sällan en
fullt harmonisk njutning han förskaffade sitt auditorium, men till ersätt-
+ Som Leicester i Maria Stuart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
