Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - J. P. Jacobsen, minnesruna af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oa SEO JEN a - ER Ae OA BET TEN RTR
a NS
TI FÖ JRGODSON.
In memoriam.
Af Oscar Levertin.
Så kom då underrättelsen om Jacobsens frånfälle, och den
innebar intet öfverraskande. Allt för väl visste man, att den
obotliga sjukdom, som i åratal tärt på hans lifstråd, denna vinter
brottats med honom på lif och död. Och så dog han då, just
som de första, varma vårdagarne kommit — som så ofta händer
med de bröstsjuka. Men dödsbudet var icke mindre bittert,
derför att det var väntadt. Så länge »Niels Lyhne’s» skald ännu
var vid lif, hyste man dock alltid ett hopp, att den hand, som
nu för alltid domnat, ännu en gång skulle fatta pennan och
ännu en gång — som endast den kunde — berätta oss om våra
egna lönliga tankar, om våra djupaste känslor och våra hem-
lighetsfullaste drömmar. Och så visst som det gifves en andlig
slägtskap, som enar menniskor utan hänsyn till land och tungo-
mål, och så visst som det gifves en trofast och tacksam vänskap
mellan personer, hvilka aldrig sett hvarandra, så visst sörja
många i dessa dagar rundt om i norden den store döde, frän-
den, som det förunnats föra hela slägtens talan, vännen, som
lärde oss alla.
Jacobsens-literära qvarlåtenskap är lätt öfverskådad. Två
romaner och en liten novellsamling! Kanske kommer ännu som
en sista efterskörd, en liten samling dikter af dem, som Jacobsen
låtit trycka här och hvar, kanske också ett och annat ännu
outgifvet — det är att hoppas. I alla fall qvantitativt litet —
men den hinner heller icke mycket, som vill skrifva så, att hvarje
rad nitar sig för lifvet fast i läsarens minne. Och medan:’de
digraste romanluntor efterhand öfvergå till att endast blifva —
papper och trycksvärta, skola I. P. Jacobsens arbeten ännu i
långliga tider behålla sitt pulserande lif, och nya slägten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
