Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
på stockholmsk scen upptagna »Uriel Acosta» kunde ej gifvas
många gånger, till en del sannolikt därför, att stycket gafs sam-
tidigt på Nya teatern, där en annan gäst, den sachsiske skåde-
spelaren FE. v. d. Osten, i titelrollen väckte större uppmärksamhet
än rollens innehafvare på den kgl. scenen.
Nya teatern hade i början af april alla trumfen på sin hand,
kan man säga, och drog i främsta rummet intresset till sig.
Hade icke Rossi infunnit sig och uppträdt på kgl. teatern, skulle
Nya teaterns talscen otvifvelaktigt ha fördunklat den kungliga.
Sällan har väl en enskild skådebana utvecklat så stor verksam-
het. Under de senaste dagarne i mars hade Nya teatern börjat
spela Ibsens »Brand», ett käckt företag, som lönades med den
fullständigaste framgång. I början af april upptogs den yngre
Dumas” aldrig förr hos oss på någon verklig teater gifna »Ca-
meliadamen». Samtidigt infann sig hr v. d. Osten och upp-
trädde i »Uriel Acosta», »Othello» och »Familjens olycksfågel».
Ej långt efteråt hade teatern åter ett nytt stycke färdigt, den
franska komedien »Clara Soleil».
Rossis utomordentliga konst har trängt i bakgrunden alla
andra sceniska företeelser i Stockholm under våren i år, men
minnet af »Brand» på Nya teatern torde dock ej så lätt förblekna
och kän väl åter upplifvas, när den store främmande konstnären
ej längre lägger beslag på hela teaterintresset. Det är direktör
Ludvig Josephson vi ha att tacka för upptagandet af ett skåde-
spel, hvilket ända tills i år af de flesta ansetts som omöjligt
på scenen, men nu visade sig vara fullt spelbart. Det måste
erkännas, att för hr Josephson icke gifvas många omöjligheter.
Hans goda blick och sällsynta ihärdighet har redan många gånger
visat, huru äfven de svåraste hinder öfvervinnas. Denna gång
hade han lyckligtvis hr Hillberg såsom förnämste medhjälpare,
ty utan hans bistånd hade Nya teatern ganska säkert icke kun-
nat spela Ibsens mästerverk.
Hr Hillbergs utförande af titelrollen gaf ytterligare intyg
på att denne skådespelare är en konstnär, hvars förmåga står
öfver den vanliga på våra scener, utan att man därför har giltig
anledning att påstå den vara den allra främsta. Ibsens »Brand»
fick verkligen lif i hr Hillbergs spel, men detta lif skuile ha
varit ännu krattigare och mera öfvertygande, om skådespelaren
kunde säga sin roll bättre än hvad fallet är. Hr Hillberg bör
väl icke vara för gammal att arbeta bort ett högst störande
fel, hvilket många gånger anmärkts, men likväl ännu är lika
hinderligt för hans för öfrigt så godt verkande framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
