Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
Ovaåanan att tala med slutna tänder skämmer stundom bort hvad
skådespelaren har att framsäga och som han med sin vanligtvis
träffande uppfattning af karaktären kunde göra rätt tilltalande.
Ett något släpande spel i allmänhet samt benägenhet för långa
och i handlingen ingalunda alltid grundade pauser utgöra också
hinder för en fullgod verkan.
Hr Hillberg har en stor, föga vanlig talang, men saknar
god underbyggnad — det är hela orsaken till de angifna felen
och ett ytterligare exempel på att »ingen födes till konstnär»,
d. v.-s. att äfven -de -mest lysande anlag icke nå upp till konst-
närskapet, om de ej utbildas genom god undervisning och trägna
studier. Den goda undervisningen har hr Hillberg aldrig fått,
och därför har han ingen grund att bygga på, när han genom
egna studier sökt utveckla sina ovanligt stora anlag. Han bör
dock, som sagdt, väl icke anse sig för gammal för att söka ar-
beta bort åt minstone de mest hinderliga felen. I honom bor
en stark spännkraft, det har han visat i lifvet, och den kraften
bör väl ock kunna ännu hjälpa honom i konsten. Lyckas han
därmed, hvilket man väl bör antaga, kan han möjligtvis med
skäl göra anspråk på den benämning af »stor konstnär» och
»Sveriges förnämsta skådespelare» o. 8. v., hvarmed man redan
nu varit så frikostig.
Utförandet af »Brand> gör för öfrigt Nya teatern heder.
Det är ett uttryck som kanske också väl ofta användes och
därför förlorat sin verkar, men denna gång torde det vara helt
och hållet på sin plats. Spelet var godt, kan man säga, på de
flesta händer, och i synnerhet inlade fru Hwasser-Engelbrecht
mycken förtjänst med en rätt tolkning af Agnes” roll, fastän hon
kanske föreföll något svag i somliga scener. Fröken Klefbergs
utförande af Brands moder var af bästa konst och verkade såsom
ren natur.
»Cameliadamen» har också länge ansetts höra till »théätre
impossible» på våra scener. Det var dock icke hr Josephsons
åsigt, och äfven den gången visade det sig, att hans åsigt var
den rätta. Stycket gjorde lycka. Om det också icke återgafs
så fullkomligt parisiskt, som den hvilken varit van att se det
på fransk scen kunnat önska, måste dock erkännas, att utföran-
det var ganska aktningsvärdt. Man hade naturligtvis förestält
sig, att fru Ulff skulle vara alt för kall för att låta titelrollen
komma. till sin fulla rätt, men denna föreställning befans vara
alt annat än riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
