Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SING FSE TSE or HENNbdtRertpg "ra
530
Victor Hugo, Wriumfatorn, den af ett helt folk afgudade. Det
är, om man så vill, den ärorikaste tiden, den tid då han skör-
dade belöningen för ett helt lifs verksamhet. Från denna tid
väljer jag icke episoden.
Vi minnas också Victor Hugo ett par årtionden förut,
landsflyktig på en ö i kanalen, arbetande med sin penna och
föraktande kejsaren-menedarens anbud om »amnesti» svarande
med de stolta orden att, »om hundra vägra mottaga amnestin,
så är jag en bland de hundrade, vägra tio, så är jag en af dem,
och är det blott en som vägrar, så är jag denne ende», och
som tillade, »när friheten återvändt till Frankrike, skall äfven
jag återvända».
Det är Victor Hugo, den förföljde, som denna bild visar
oss, och detta är kanske hans största tid, lidandets och den
hårdt pröfvade själsstyrkans tid. Men icke heller denna tid
lemnar oss den episod jag afser.
Vi gå ytterligare ett par årtionden tillbaka. Och vi se
Victor Hugo, den stridande, den för sin sak och sin åsigt käm-
pande, som väl vet att han icke förgäfves bär förnamnet Victor,
segraren. Det är Victor Hugos gladaste tid, ty det är den tid,
då safven sjuder i hans lefnadsträd och då hans författarskap
blommar som bäst. Det var den tid om hvilken Schandorph
sjunger så präktigt:
Der var aldrig hört en tone tilforn
som den, der löd fra Hernanis Horn:
Det var ungdommens jublende Röst,
det var brusende Hjerters Tröst —
Kapper i Foldekast Luftrummet fejed,
farvede Fjerbuske, nikked og vajed:
Å hvor de ergret sig, Logernes Bedstemeaend,
alle Parnassets bestaltede Festemrend,
Skaldepander, Pudderparrykker.
A hvor de dirred, de tandlöse Kjever!
A hvor de trued, de rystende Never!
A hvor Parterret klappede Heenderne
« nesten i Stykker.
Ve Jer Parykker!
Snart skal I blusse!... De kommer med Brzenderne:
Faklerne blusse fra Ungdommens Tog!
Hyt Eders gamle klassiske Skrog!
Ja, det var den tiden då ungdomen drog i trupp att be-
segra den gamla »klassiska» skaran och då deras höfding hette
Victor Hugo, det var den tid då den litterära bastiljen stormades
och då murbräckan hette Hernani.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
